Posts filed under Äventyr

Köra på en Snöskoterväg? - Äventyr i Montana

 

Äventyrs Tisdag

Jul

    Vi firade jul, som vanligt, i Bozeman, Montana. Det är den platsen jag spenderat mest jular på här i USA. Detta året hade W's pappa bokat en stuga för hela familjen, en som man skulle kunna köra ända fram till dörren. På morgonen började vi köra, mot Butte, en liten stad väster om Bozeman. På vägen dit gjorde vi en avstickare för att åka längdskidor, sedan fortsatte vi lite längre västerut för att åka till stugan. Vägarna som vi åkte på då vi närmade oss platsen där stugan skulle vara, var inte de bästa. Det var mycket snö på vägarna och det var ibland lite svårt att köra, till och med med en pickup.

 
 

Snöäventyr

    Vi bestämde oss för att lämna Subarun och fortsätta enbart i W's pappas pickup. Jag fick förstås passagerarsätet med den bästa utsikten för denna turen. Medan vi åkte, eller ja försökte åka framåt så kunde jag se hur vägen smalnade av och att vägen var som på en slags ås, med branta sidor som slutade en bra bit ned. Efter ytterligare en bit så bestämde vi oss för att börja gå istället, eftersom det nu var omöjligt att fortsätta med pickupen. Jag och W's mamma började gå, främst för att jag INTE ville se på när de försökte vända pickupen på den här smala vägen. 

 
 

Hitta Stugan!

    Inte ett spår av denna stugan, som skulle vara i närheten av vägen. Så såg vi W längre tillbaka på vägen, som ropade på oss att de hittat stugan, hade vi gått förbi den? Jo där borta var stugan, en bra bit ned från vägen, även fast man skulle kunna köra ända fram till stugan. Men det var då vi insåg att vi var på helt fel väg, att den vägen vi nu var på faktiskt var en snöskoter väg, och det var därför det var lite krångligt att komma fram. Så, alla in i pickupen igen, jag i passagerarsätet igen, och den här gången blundade jag en stor del av vägen, eftersom bilen började sladda åt bägge sidorna. 

 
 

Ankomsten

    Så tog vi till slut rätt väg och kom fram, trots snön på vägen. W's mamma och pappa körde upp till stugan medan vi andra gick hela vägen. Nästan framme mötte vi W's pappa som ville köra ett par gånger fram och tillbaka på vägen, för att packa ned så mycket snö som möjligt. W's bror och W hoppade in i pickupen för att ge lite mer tyngd och jag fortsatte mot stugan.

 
 

Fleecer Stugan

    Vi hade en jättefin eftermiddag vid stugan. Så skönt att äntligen vara framme efter vårt lilla äventyr. Vi gjorde upp eld i vedkaminen, packade up och började förbereda middagen. Vi drack lite vin och öl och mös framför vedkaminen, läste böcker och även gästboken som fanns i stugan. Senare på kvällen så gjorde vi även upp en eld utomhus vid vedplatsen. 

 
 

Insnöade?   

    Nästa dag så hade vi planerat att kanske åka lite skidor eller vandra runtom i krokarna. Vid hade en långsam start på dagen och åt frukost innan W's pappa kom tillbaka till stugan. Han hade redan ätit frukost och hade planerat att åka skidor lite längre bort. Men nu var han alltså tillbaka eftersom vinden hade ökat under natten och hela vägen var som igenblåst med snö igen. Han tyckte att det var lika bra att vi åkte hemåt redan nu, eftersom vinden bara blev värre och värre, och snön fortsatte att blåsa till vägen. Det var relativt mycket snö på vägen och vi kom tillbaka till stället där vi parkerat Subarun. W's pappa körde framför oss med pickupen för att platta till snön på vägen så vi kunde köra ut. Och det gick galant. Vi fick en jättetrevlig helg med en massa äventyr, även fast sista dagen fick ett abrupt slut.

 
 

    Fick ni några äventyr runt jul?

Chena River to Ridge Loppet - Ett skidlopp i Alaska

 

Äventyrs Tisdag

Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?

    Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland. 

 
 

Åka Skidor till Jobbet?

    När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.

 
 

Skidträning

    I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km. 

 
 

Tävla?

    Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!

 
 

Tävlingsdags

    När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...

 
 

Åsen

    I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter. 

 
 

    Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?

Vandring - Höga Berg och Djupa Dalar i Alaska

 

Fredags Tillbakablick

Donnelly Dome

 
 

    Då, när jag bodde i Alaska så tog vi tillfället i akt och åkte ett par timmar österut ifrån Fairbanks. Det var senhöst och färgerna var sådär exploderande fina, så som det blir där på senhösten. Om man klättrar uppför Donnelly Dome (ungefär 1000 m hög) på en vacker dag, så får man en helt fantastisk 360 graders vy av hela området och dessa vida vidder, helt underbart!

 
 

Höstfärger

    Jag älskar dessa höstfärger, speciellt den där mörka röda färgen som tundran får sådär på senhösten. Hela området runt Donnelly Dome blir så himla vackert. Där finns det en massa små sjöar, oftast med en älg vid strandkanten, höga berg, djupa dalar och allt däremellan!

 

Vem gav mig dessa Kort?

 

Fredags Tillbakablick

Abisko

    För ganska länge sedan, eller kanske inte så länge sedan, men 10 år iallafall, så tog jag en fältkurs i norra Sverige, i Abisko. Kursen handlade om hur klimatförändringar påverkar arktiska och sub-arktiska miljöer. Man kan nog säga att det var början på den resan som jag är på nu. Nu när jag tänker tillbaka på det så får det mig att undra om jag valde den vägen naturligt för att jag var intresserad av naturen, klimatförändringar, något annat eller helt enkelt all det jag just beskrev. Hur valde jag min väg i livet, var det ett aktivt val? I vilket fall som helst så är jag ju här nu, fortfarande på denna resa genom livet. 

 
 

Under Midnattssolen

    På den kursen så bestämde några av oss för att nattvandra, under midnattssolen. Vi skulle till en forsknings station dagen efter och bestämde oss helt enkelt för att vandra över bergen och de snötäckta vidderna istället för att gå runt och sedan upp igen dagen efter med resten av gruppen. Jag tror att de var då som jag hittade "hem", hem till bergen, naturen och midnattssolen. Det var också på den vandringen som jag såg min första järv, men inte den sista!

 
 

Min Väg?

    Ofta så undrar jag vart jag skulle ha varit om jag inte startat min doktorandtjänst i Alaska. Jag sökte faktiskt en jätteintressant doktorandtjänst i norra Sverige, men fick inget svar alls. Så jag sökte lite mer utanför Sverige, och sedan även i USA, och där hittade jag det jag sökte, och på den vägen är det. Jag tror inte riktigt att jag då fattade vilken episk resa jag skulle ge mig in i, inte att doktorera i sig, men att bo i Alaska. 

 
 

Alaska

    Jag har jobbat ute i fält i Alaska både för min egen forskning men även hjälpt till i andras forskning på diverse olika platser i Alaska. Jag saknar verkligen Alaska nu, Alaska och bergen, men det finns fler berg och områden att upptäcka, och jag har turen att kunna göra det. Det är inte alla som faktiskt har möjlighet till att resa eller upptäcka världen. En viktig sak som jag tänker på ibland är att denna resa, som jag är på, kommer inte gratis. Jag har uppoffrat stora bitar av mitt liv för att kunna vara här. När vi föds så får vi en enda kortlek att spela med, och det är du som bestämmer hur du spelar dina kort, men som med vilket kortspel som helst så vinner man ibland, men man förlorar även ibland också. Ingenting här i livet kommer gratis, kom ihåg det! 

 
 

    Vem gav dig dina kort? Snubblade du över ditt nuvarande liv eller har du skapat det?