Posts tagged #White Mountains

I Backspegeln 2019, del 3

Fredags Tillbakablick

Minnen

Vår andra sommar i New York, men precis som året innan reste vi en stor del av Juli. Det här var första sommaren på 10 som jag var i sverige. Jag hör alltid andra svenskar som skryter om sverige och hur vackert det är på sommaren, och har aldrig riktigt förstått varför….förrän nu. Vi lyckades gå på en Brodwayshow, fler picknickar i Central Park, promenader i East Village och flera återbesök i Chinatown. I slutet av sommaren tyckte vi att det var dags med en vandring och lite berg.

Juli

    Fjärde juli förde med sig ungefär lika mycket skräp som en vanlig Valborg i Sverige. Jag hade ju fått jobb nu så spenderade dagarna i labbet, och utsikten kan man inte klaga på. På min födelsedag bakade jag kanelbullar även fast det var runt 30 grader. Vi odlade massa örter men tyvärr så dog dom när vi åkte till Sverige på semestern. Jag tror jag glömt hur vackert Sverige är på sommaren, men så hade vi ju väldigt tur med vädret. Vi hyrde bil och åkte norrut mot sommarstället. Det var ju första sommaren på 10 år som jag spenderade i Sverige, och även 10 år sedan jag åkte till sommarstället. Med oss hade vi ju även W’s mamma och moster. Solnedgångarna är magiskt vackra på landet, precis som de var i Alaska. Midnattsolen lös, blåbärsrisen var fulla av blått gott, myrarna hade ett och annat hjortron att bjuda på, myggorna var frånvarande och vi åt fisk varje dag. Sedan åkte vi västerut mot Norges gräns och Vildmarksvägen. Efter det blev det söderut mot Åre. På vägen till Stockholm åkte vi förbi Östersund och kollade till familjegraven innan vi kom tillbaka till Stockholm. Där besökte vi både Skansen och slottet och hann till och med att ta en öl på omnipollo. Sista dagen besökte vi även kyrkan och mammas minnesplats.

Augusti

    I Augusti kom vi tillbaka till ett fortfarande varmt New York. W’s mamma och moster stannade till där en vecka så vi hann med både musikaler på Broadway, museer och picknick i Central Park. Jag lyssnar fortfarande på soundtracket till musikalen Hadestown som vi såg. Livet gick vidare, fina promenader på jobbet, och sedan i stan förstås. Jag åkte ut till Cold Spring och vandrade lite och sedan blev det lite besök i East Village och Central Park igen. Vi åkte även till Chinatown och East Broadway mall för att köpa skaldjur i vanlig ordning. I slutet av månaded tog vi oss även till Red Hook och IKEA. Jag fick göra ett besök uppe hos den gamla damen som står utanför Manhattans södra punkt. Jag blev faktiskt positiv överraskad av besöket, vi hade väl tur som åkte dit en ganska mulen dag så det var faktiskt inte så mycket andra folk där. I slutet av månaden åkte W och jag till Cold Spring igen och vandrade.

September

   September kom men den rejäla hösten med höstlöv uteblev till slutet av månaden. Hösten kommer ju förstås senare så här långt ner och stannar kvar bra mycket längre. Vi tog bilen till White Mountains i New Hampsire, en väldig kontrast till White Mountains i Alaska. Där i området besökte vi en forskningsation som heter Hubbard Brook. Sedan bestämde vi oss för att bestiga inte bara en men tre bergstoppar över 1 200 meter. Precis som Algonquin Peak så var det mycket stenbumlingar att klättra över för att ta sig fram och otaliga vattenfall att gå igenom. När vi kom tillbaka till stan hade höstfärgerna sakta gjort ett insprång.

Vinterresor och de "Vita Bergen", del 3

GOPR8947-3.jpg

Fredags Tillbakablick

Vinterresor

    Sist jag skrev om vår resa in i de Vita Bergen så hade vi precis börjat koppla av i den första stugan, samtidigt som en snöstorm sakta men säkert tog tag i naturen runt om oss. Om du vill läsa de två första delarna på denna resa så kan du klicka på någon av bilderna nedan:

Kylig, men Snöfylld Vintermorgon

    När vi vaknade dagen efter så hade vi fått en hel del nysnö. Det var tyst, precis som det brukar var ute i bergen, och all denna snö var bara så vacker. Ett tag under natten trodde jag nästan att hela stugan skulle blåsa bort, men den stod kvar förstås! Dagen innan hade vi sett till att vi plockat in tillräckligt med ved, både för oss att ha under natten men även för nästa besökare, så även de snabbt kunde värma upp sig.

  Vi hade turats om att sätta in mer ved i kaminen under natten, det hade gått sådär. Kaminerna är väldigt primitiva och veden brinner snabbt. Det var nästan lite kyligt då vi vaknade nästa morgon, men vi hade mycket att göra så vi skulle nog få upp värmen snart ändå. W hade redan vaxat skidorna, så de var klara för att köra. Vi hämtade in lite mer ved och fixade mer vatten. Vatten är ju aldrig något problem på dessa vinterresor, det har man ju gott om med all denna snö. Man behöver dock lite vatten i byttan för att snön ska börja smälta då man värmer den på kaminen, annars bränns bara snön. 

Så lämnade vi Lee's Cabin

    Efter en relativt seg mrgon så var vi nu iallafall på väg, på väg till Elezar's stuga. Vi sjönk ned i snön med skidorna, vi hade fått nästan 45cm nysnö på vissa ställen, så det var långsamt, och jobbigt att skida.

    Vi undrade nästan vart vi faktiskt skulle skida då vi kom till stigkorsningen. Men en snabb koll på kartan visade att vi skulle hålla oss längsmed skogskanten.  Efter en stund såg vi någon längre ned på stigen, det var en man, och hans fatbike och hund. Han berättade att han blivit lite överraskad av snön kvällen innan och att han egentligen skulle mött upp med en kompis, en kompis som aldrig kom. Jag tänkte på hans kompis hela vägen till nästa stuga, för vi såg aldrig till hans kompis. 

Djupsnö

    Det var söndag och absolut ingen annan var ute, ja ingen annan än den där cyklisten vi stött på då. Vi åkte genom djup nysnö nästan hela vägen till Elezar's stuga. Det finns ett lopp som går vintertid i de Vita Bergen, "White Mountains 100".  Precis som det låter är det 100 miles, alltså 161 km. 161 km ut i vildmarken. Vi har många kompisar som gjort loppet, och som fortfarande är med i loppet år efter år. Man kan välja om man vill göra loppet på skate skidor, classic skidor, till fots eller på cykel, så kallad fatbike.

    Det är kul att följa White Mountains 100, speciellt då man har kompisar som är med förstås. Men även för att att det är så olika varje år, vissa år är det perfekt för cyklister, andra år är det hur jobbigt som helst för dom och mycket lättare för skidåkarna. Allt kan hända ute i bergen. 

Hela detta område kallas för BLM land, BLM är kort för Bureau of Land Management. Jag har varit bortskämd med BLM land uppe i Alaska, för där finns den överallt, bara för dig. Det finns inte riktigt samma slags stugor i resten av USA. På vissa ställen förstås, som Montana, men här i Wisconsin har jag inte sett några BLM stugor. Ungefär halvvägs till Elezar's stuga så hörde vi snöskoter ljud, det tog ett tag innan de nådde oss. De hälsade och körde sedan vidare. Aldrig har jag väl varit så glad för att höra snöskoter ljud tidigare, nu hade vi en nedkörd väg att skida på, istället för att kämpa på som vi gjort hittills i djupsnö.

GOPR8888.jpg

Blötsnö

    Det finns många små bäckar här förstås, och de syns ju inte sådär jättebra under all snö. Så visst blir det en del blötsnö man kör igenom. De måste man ju förstås skrapa bort illa kvickt, så man inte skidar på ett lager med is på skidan. Men vädret alltså, det hade ju varit grått och snöigt sådär på morgonkvisten, men nu kom ju solens varma strålar fram. Och allt var så himla vackert. Jag hade förhoppningar på en molnfri natt så vi kanske kunde få se lite norrsken...

Mot Elezar's Cabin

    Så till slut kom vi fram till den allra sista vägkorsningen, för att ta vägen upp mot Elezars stuga. Ja, upp. Stugan ligger på en liten kulle skulle man kunna säga, men fin utsikt över dalen nedanför, och alla skogar och berg runtom. Men här hade förstås ingen åkt innan, så det blev att skida genom djupsnö igen, och nu visste vi också att vi skulle komma fram till en kall stuga. Det är ungefär 11km mellan Lee's stuga och Elezar's stuga, så inte så långt, men jag var trött ändå. 

Solnedgång

    Vi kom fram lagom till solnedgången, och jag försökte förstås fånga allt det vackra på kort. Vi startade en brasa i kaminen och gjorde iordning lite varm choklad. W lärde mig spela cribbage för ett par år sedan, och det har jag verkligen älskat att spela sedan dess. Hade aldrig hört talas om det tidigare, men så kul det är. Jag gick in och ut ganska ofta för att ta lite kort på måfå innan det blev alltför mörkt. 

Ändlösa Berg

    Det är ju något speciellt med det här lugnet som infinner sig ute i vildmarken. Jag saknar det. Jag saknar tystnaden. Att bara kunna vara, utan skärmar som ständigt söker sig in i våra hjärnor och stör, de stör så mycket även fast vi älskar och hatar dom, skärmarna. Det får kanske bli mitt nyårslöfte i år, mer skärmlös tid i vildmarken. 

Nattid

    När mörkret till sist tagit sitt grepp om oss, så hoppades jag på norrsken. Det var lite molnigt, men man vet ju aldrig. Det där norrskenet uteblev förstås, men vi hade en sådan fin natt ändå, med månen. Månen sken som aldrig förr och påminde oss kanske om att även i de mörkaste tider så finns det alltid ett ljus där ute för oss. 

Väggen

    Den sista morgonen så vaknade vi tidigt. Vi hade en lång skidresa framför oss, ja ungefär 20km iallafall. Vi var båda lite nervösa för att bilen inte skulle starta då vi kom tillbaka till parkeringen, så vi ville vara framme vid bilen innan solen började gå ned. Jag lyckades ta några bilder under skidturen, dock inte lika många som jag hade velat. Den sista biten inkluderar "Väggen" som dom kallar den. Det är en 1.6km sträcka som går upp ungefär 180 höjdmeter.  Vi hade ju haft tur med all snö, så att åka nedför den hade varit enkelt, jag kan inte ens tänka mig hur det hade varit om snön varit tillplattad och väl använd, eftersom de oftast bildas som en rodel liknande bana. 

    Vi kom till sist fram till bilen. Den sista kilometern så var det några snöskotrar som dundrade förbi, och W tog upp farten för att komma ikapp dom till parkeringen, ifall att min bil inte skulle starta. Men det gjorde den. Vi var trötta men glada, glada att vi varit ute i bergen ett par dagar, och väldigt glada att vi inte blev strandsatta förstås. 

Chena River to Ridge Loppet - Ett skidlopp i Alaska

 

Äventyrs Tisdag

Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?

    Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland. 

 
 

Åka Skidor till Jobbet?

    När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.

 
 

Skidträning

    I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km. 

 
 

Tävla?

    Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!

 
 

Tävlingsdags

    När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...

 
 

Åsen

    I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter. 

 
 

    Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?

Vinterresor och de "Vita Bergen", del 2

 

Flashback Friday

Vinterresor och Stugor

    I slutet av November förra året kom W på besök till Alaska, och vi åkte på en tredagars tur genom White Mountains. White Mountains är ungefär 1-2 timmar från Fairbanks, och det var förstås snöstorm då vi skulle till att åka men vi kom fram iallafall. Jag skrev om det tidigare i bloggen. Vi gjorde bara en liten bråkdel av alla leder som finns där ute i bergen. Det finns minst 16 mil av skidspår där ute, med lite småstugor på vägen. 

 
 

Ut i Vildmarken? 

    När man åker på tur i Alaska så får man vara förberedd på vad som helst. Så är det ju nog även i Sverige också, men oftast i Alaska finns det inte ens någon mobiltäckning. Det finns ett och annat vinskydd ute i bergen men de är förstås bara ett vindskydd och inte riktigt något man bör räkna med. Man måste boka stugorna som finns längs med vägen i förväg, och förstås så är de utan elektricitet och rinnande vatten.

 
 

Kall Bil? 

    Vår största oro under denna resa var ifall min bil skulle starta eller inte då vi kom tillbaka till bilen efter vår tur. Vid parkeringen finns det förstås inga eluttag och vi hade väl runt 20 minusgrader då vi startade. 

 
 

Stugliv

    Vi lyckades boka stugan som fanns närmast vägen den första natten, så det blev en kort skidtur på ca 11 km innan vi kom fram. Stugan var även varm då vi kom fram eftersom de som var där natten innan precis hade åkt. Stugorna som finns längs med leden har inte så bra isolering, men de funkar väldigt bra ändå. Det är helt otroligt hur mycket man måste elda för att hålla sig varm dock, särskilt då temperaturerna sjunker väldigt mycket under nätterna. Det är kutym att lämna lika mycket ved som fanns inne i stugan innan man själv lämnar stugan, så att nästa person snabbt kan göra upp en eld. Ved finns oftast i ett litet vindskydd bredvid stugan, men ofta måste man även hitta döda träd som man kan såga ned, för att sedan hugga ved ifrån. Bitarna är ju inte direkt skapta för att hugga, så det kan vara lite svårt att lyckas få rätt storlek på veden ibland, även om den redan finns där. 

 
 

Ved

    Ofta så är det snöskoter åkarna som fixar bra ved, de flesta har med sig ved utifrån som är både torr och perfekt form. 

 
 

Finns det Hjärterum finns det Stjärterum

    Det får faktiskt plats väldigt många personer i dessa stugor. De har ett max nummer förstås, några av stugorna är större och andra mindre. Det är även många som firar Thanksgiving ute i dessa stugor, men då är det förstås minst en person i sällskapet som har tillgång till snöskoter eller några slädhundar. 

 
 

Gästbok

    Väl vid stugan så kan man läsa igenom alla gästböckerna som har fyllts under årens gång. Väldigt kul att läsa om andras äventyr under bar stjärnhimmel, snöstorm eller andra händelser. Vi skrev förstås ned en liten text också. 

 
 

Snöstorm 

    Under natten så blåste en rejäl snöstorm in, och nästa dag så vaknade vi upp till ett riktigt vinterlandskap. Vi hade fått nästan 45 cm nysnö på en del ställen, och det blev ju förstås en väldigt intressant skidtur efter det, mer om det vid ett senare tillfälle. 

 
 

    Har du några vinteräventyr att dela med dig av? Vad brukar du göra för äventyr på vintrarna?