Posts filed under Fredags Tillbakablick

I Backspegeln 2017, del 3

Äventyrsbloggen - Mitt Liv i USA

I Backspegeln 2017, del 4

I Backspegeln 2017, del 3

I Backspegeln 2017, del 2

I Backspegeln 2017, del 1

Fredags Tillbakablick

Juli

När juli till sist kom så hade vår trädgård nästan helt exploderat, med sin produktion av grönsaker alltså. Vår dill jag planterade växte i princip om mig. Gurkorna växte även dom som aldrig förr, helt otroligt. Jag hade mycket gurka att lägga in de kommande månaderna. Fältsäsongen var inte helt över för min del och i Juli så flög jag till Jackson Wyoming och the Tetons för att hjälpa W med fältarbete i Yellowstone. Vi fick förstås in lite kortare dagsvandringar utanför själva fältarbetet, eller ja korta och korta, sisådär 21 km blev till en dag. När jag till sist var tillbaka i Madison så väntade trädgården på mig, jag hade varit orolig att den skulle dö utan min tillsyn men den hade växt förvånansvärt bra.

Augusti

Många saker hände i Augusti, mer inläggning av gurka och rödbetor förstås. Men det bästa som faktiskt hände var att pappa kom, för att vara med på vårt andra bröllop, vårt bröllop med alla våra nära och kära. Eller ja, de som kunde komma förstås :) Sedan planerade vi vår resa till Montana och även den korta turen in till Yellowstone. W åkte till Portland på konferens och jag och pappa bilade till Montana själva. Första dagen körde vi ända till Badands National Park, en bilresa på 119 mil....ja det var långt men det finns ju inte riktigt något annat skoj vi ville uppleva mellan Madison och Badlands. Vi tältade där en nätt och 6 på morgonen fortsatte vi vår resa till Beartooth pass, som var ungefär 76 mil. Där slappnade vi av då vi fått den näst sista tältplatsen och lagade mat och drack öl, och kollade på solnedgången. Pappas andra tältning på flera årtionden. Sista dagen körde vi bara 25 mil. Vi körde genom Yellowstone sist, och var framme i Bozeman tidigt på eftermiddagen. Vi spenderade ytterligare en dag i Yellowstone och sedan körde vi mot Homestake Pass en rökig morgon och gifte oss i sommarvarma vindar med djupa skogar och berg bakom oss. Vägen tillbaka till Madison tog vi via the Black Hills och Mount Rushmore. Väl tillbaka i Wisconsin så åkte vi till ett bröllop på ett sommarläger och hade en par underbara dagar innan sista resan till Chicago för att lämna pappa på flygplatsen.

September

Temperaturerna var fortfarande väldigt milda även i September och vår trädgård producerade fortfarande en hel del grönsaker. Vi fick in några kortare vandringar men i stora lag så var September en återhämtnings månad.

Vill du automatiskt se när jag har skrivit ett nytt inlägg? Följ mig på Bloglovin'

I Backspegeln 2016:

Feb 2, 2017

I Backspegeln, del 4

Feb 2, 2017

Jan 20, 2017

I Backspegeln, del 3

Jan 20, 2017

Jan 13, 2017

I Backspegeln, del 2

Jan 13, 2017

Jan 6, 2017

I Backspegeln, del 1

Jan 6, 2017

I Backspegeln 2017, del 2

Äventyrsbloggen - Mitt Liv i USA

I Backspegeln 2017, del 4

I Backspegeln 2017, del 3

I Backspegeln 2017, del 2

I Backspegeln 2017, del 1

Fredags Tillbakablick

April

Den första dagen i April så åkte vi skidor i Denali National Park. Alltså själva förmågan att kunna göra detta är väldigt häftigt tycker jag. Det är också något jag saknar extremt mycket nu, något som jag när jag levde i Alaska tog för givet. Jag förstår nu verkligen vilken helt annorlunda värld jag faktiskt levde i. I Madison så var våren redan mer än väl på väg och jag började springa igen. Jag planterade även våra två små lådor vi har på baksidan av huset, eller små och små, det är väl kanske ganska stora ändå. Sedan anmälde jag mig till ett halv maraton, och precis som vanligt med mig så kände jag att jag var tvungen att testa och se om jag kunde springa så långt helgen innan. Sagt och gjort, det kunde jag, men eftersom jag även inte hade tillräckligt med träning i ryggen och i största allmänhet nog var väldigt out of shape, så skadade jag en sena/muskel och kunde inte springa själva loppet veckan efter. Jag firade dock med en chokladbit i sängen efter mitt egna halvmaraton.

Maj

När sedan Maj kom så hade vi helt klart sommar temperaturer, alltså 20-30 grader. Vi åkte bland annat till Minneapolis där Ws bror blev utexaminerad från hans juristlinje. Vi hade ett par after work med kompisar på en härlig bar som även har världens finaste hund. Sedan åkte vi även upp till Chequamegon-Nicolet National Forest. En skog som tyvärr var full av fästingar. Dagarna där var relativt regniga, men vi fick lite sol ändå. Vi åkte på en lång mountainbike runda i skogen också, sisådär 20 km, och jag var så glad när vi äntligen kom tillbaka till bilen.

Juni

Vi körde lite mer mountainbike i Juni och sedan åkte jag till Puerto Rico för fältarbete. Jag spenderade ungefär en vecka ute i djungeln, på både privat område och även i El Yunque National Forest. Jag gillar ju inte riktigt värme sådär jättemycket men Puerto Rico var väldigt vackert. Jag tänker ofta på vad som hände med alla fina människor vi stötte på, speciellt en äldre kvinna som bodde uppe i bergen, i ett hus i väldigt dåligt skick, jag hoppas hon klarade sig. Djungeln var full av träd, buskar och växter som alla hade en sak gemensam, taggar och gift. Det finns inga större herbivorer i Puerto Rico, så väldigt intressant att se. Jag spenderade aldrig någon tid i San Juan, men fick ett par timmar på stranden den sista dagen i Puerto Rico. Jag kom tillbaka till Madison lagom till Midsommar och gjorde en väldigt god jordgubbstårta. Sedan så skördade jag även de första rödbetorna, helt otroligt tidigt, och det var även väldigt goda!

Vill du automatiskt se när jag har skrivit ett nytt inlägg? Följ mig på Bloglovin'

I Backspegeln 2016:

Feb 2, 2017

I Backspegeln, del 4

Feb 2, 2017

Jan 20, 2017

I Backspegeln, del 3

Jan 20, 2017

Jan 13, 2017

I Backspegeln, del 2

Jan 13, 2017

Jan 6, 2017

I Backspegeln, del 1

Jan 6, 2017

I Backspegeln 2017, del 1

Fredags Tillbakablick

Äventyrsbloggen - Mitt Liv i USA

I Backspegeln 2017, del 4

I Backspegeln 2017, del 3

I Backspegeln 2017, del 2

I Backspegeln 2017, del 1

Första kvartalet 2017

Jag kan inte förstå hur fort 2017 gick förbi. Mitt första hela år i Madison, Wisconsin. Som vanligt så har en hel del hänt under 2017. I Januari så firade vi andra dagen av året med att åka skidor och sedan i Februari så hade vi helt plötsligt 16 grader C. Till sist kom Mars med en resa till mitt favoritställe, Alaska.

Januari

Vi spenderade som sagt andra dagen på det nya året med att åka till Maverick Mountain, som är en gammal skidort ett par timmar utanför Bozeman. VI körde dit redan den 1a Januari, genom snöoväder och väldigt dåligt väglag. När vi till sist kom fram så gick vi direkt till några varma källor som även finns vid skidorten. Tyvärr så var inte de heta källorna så värst heta, men det kan ju även ha varit för att det var -30 till -35 C. Dagen efter så begav vi oss till skidliften, vi var de första där, och det kanske inte var sådär jättekonstigt eftersom det var dryga -30 grader C. Innan vi åkte tillbaka till Madison från Bozeman så åkte vi även till Madison River och vandrade lite. När vi väl kom tillbaka till Madison så var det förstås fortfarande relativt kallt, men vi körde lite curling inomhus innan månaden tog slut.

Februari

Februari så hade vi väldigt konstigt väder. Efter att ha varit väldigt kallt så blev det helt plötsligt 16 grader. Vi åkte till Devils Lake State Park där vi varit flera gånger förr, och det blev en ganska isig men vacker vandring. Sedan gjorde vi korv, eftersom vi fick en KitchenAid del som stoppar korv. Sedan åkte vi upp till norra Wisconsin, Northwoods som det kallas. Innan Februari var slut så hade isen på sjöarna redan börjat smälta.

Mars

Så kom då Mars, men inte våren. Vi fick fortfarande snöoväder, och jag bakade semlor för andra gången detta år. Vi åkte även till Minneapolis för att gå på Guillermo del Toros utställning, som jag älskar den direktören. Att gå igenom den utställning var en blandning mellan wow, oh och eek. Sedan åkte vi äntligen till Alaska igen! Vi åkte till Castner Glacier, en glaciär några timmar öster om Fairbanks. Vi åkte även till Denali och eftersom vi lyckades tajma vår resa så bra så fick vi även bo i en kompis stuga.

Vill du automatiskt se när jag har skrivit ett nytt inlägg? Följ mig på Bloglovin'

I backspegeln 2016:

Feb 2, 2017

I Backspegeln, del 4

Feb 2, 2017

Jan 20, 2017

I Backspegeln, del 3

Jan 20, 2017

Jan 13, 2017

I Backspegeln, del 2

Jan 13, 2017

Jan 6, 2017

I Backspegeln, del 1

Jan 6, 2017

Posted on January 5, 2018 by Ann Rumbleinthearctic and filed under Fredags Tillbakablick, Livet i Madison, Livet i USA, Ute I Vildmarken, Utlandssvensk, Alaska and tagged Alaska Denali Denali National Park Madison Montana Northwoods Wisconsin2 Livet i Madison Berg skidor Skidspår skidåkning Tillbakablick2017 2018 Nationalparker National Park Vinterresor Vår Vinter.

Vinterresor och de "Vita Bergen", del 3

Fredags Tillbakablick

Vinterresor

Sist jag skrev om vår resa in i de Vita Bergen så hade vi precis börjat koppla av i den första stugan, samtidigt som en snöstorm sakta men säkert tog tag i naturen runt om oss. Om du vill läsa de två första delarna på denna resa så kan du klicka på någon av bilderna nedan:

vinterresor och de vita bergen:

Nov 4, 2016

Vinterresor och de "Vita Bergen", del 2

Nov 4, 2016

Mar 27, 2016

Vinterresor och de "Vita Bergen", del 1

Mar 27, 2016

Kylig, men Snöfylld Vintermorgon

När vi vaknade dagen efter så hade vi fått en hel del nysnö. Det var tyst, precis som det brukar var ute i bergen, och all denna snö var bara så vacker. Ett tag under natten trodde jag nästan att hela stugan skulle blåsa bort, men den stod kvar förstås! Dagen innan hade vi sett till att vi plockat in tillräckligt med ved, både för oss att ha under natten men även för nästa besökare, så även de snabbt kunde värma upp sig.

Vi hade turats om att sätta in mer ved i kaminen under natten, det hade gått sådär. Kaminerna är väldigt primitiva och veden brinner snabbt. Det var nästan lite kyligt då vi vaknade nästa morgon, men vi hade mycket att göra så vi skulle nog få upp värmen snart ändå. W hade redan vaxat skidorna, så de var klara för att köra. Vi hämtade in lite mer ved och fixade mer vatten. Vatten är ju aldrig något problem på dessa vinterresor, det har man ju gott om med all denna snö. Man behöver dock lite vatten i byttan för att snön ska börja smälta då man värmer den på kaminen, annars bränns bara snön.

Så lämnade vi Lee's Cabin

Efter en relativt seg mrgon så var vi nu iallafall på väg, på väg till Elezar's stuga. Vi sjönk ned i snön med skidorna, vi hade fått nästan 45cm nysnö på vissa ställen, så det var långsamt, och jobbigt att skida.

Vi undrade nästan vart vi faktiskt skulle skida då vi kom till stigkorsningen. Men en snabb koll på kartan visade att vi skulle hålla oss längsmed skogskanten. Efter en stund såg vi någon längre ned på stigen, det var en man, och hans fatbike och hund. Han berättade att han blivit lite överraskad av snön kvällen innan och att han egentligen skulle mött upp med en kompis, en kompis som aldrig kom. Jag tänkte på hans kompis hela vägen till nästa stuga, för vi såg aldrig till hans kompis.

Djupsnö

Det var söndag och absolut ingen annan var ute, ja ingen annan än den där cyklisten vi stött på då. Vi åkte genom djup nysnö nästan hela vägen till Elezar's stuga. Det finns ett lopp som går vintertid i de Vita Bergen, "White Mountains 100". Precis som det låter är det 100 miles, alltså 161 km. 161 km ut i vildmarken. Vi har många kompisar som gjort loppet, och som fortfarande är med i loppet år efter år. Man kan välja om man vill göra loppet på skate skidor, classic skidor, till fots eller på cykel, så kallad fatbike.

Det är kul att följa White Mountains 100, speciellt då man har kompisar som är med förstås. Men även för att att det är så olika varje år, vissa år är det perfekt för cyklister, andra år är det hur jobbigt som helst för dom och mycket lättare för skidåkarna. Allt kan hända ute i bergen.

Hela detta område kallas för BLM land, BLM är kort för Bureau of Land Management. Jag har varit bortskämd med BLM land uppe i Alaska, för där finns den överallt, bara för dig. Det finns inte riktigt samma slags stugor i resten av USA. På vissa ställen förstås, som Montana, men här i Wisconsin har jag inte sett några BLM stugor. Ungefär halvvägs till Elezar's stuga så hörde vi snöskoter ljud, det tog ett tag innan de nådde oss. De hälsade och körde sedan vidare. Aldrig har jag väl varit så glad för att höra snöskoter ljud tidigare, nu hade vi en nedkörd väg att skida på, istället för att kämpa på som vi gjort hittills i djupsnö.

Blötsnö

Det finns många små bäckar här förstås, och de syns ju inte sådär jättebra under all snö. Så visst blir det en del blötsnö man kör igenom. De måste man ju förstås skrapa bort illa kvickt, så man inte skidar på ett lager med is på skidan. Men vädret alltså, det hade ju varit grått och snöigt sådär på morgonkvisten, men nu kom ju solens varma strålar fram. Och allt var så himla vackert. Jag hade förhoppningar på en molnfri natt så vi kanske kunde få se lite norrsken...

Mot Elezar's Cabin

Så till slut kom vi fram till den allra sista vägkorsningen, för att ta vägen upp mot Elezars stuga. Ja, upp. Stugan ligger på en liten kulle skulle man kunna säga, men fin utsikt över dalen nedanför, och alla skogar och berg runtom. Men här hade förstås ingen åkt innan, så det blev att skida genom djupsnö igen, och nu visste vi också att vi skulle komma fram till en kall stuga. Det är ungefär 11km mellan Lee's stuga och Elezar's stuga, så inte så långt, men jag var trött ändå.

Solnedgång

Vi kom fram lagom till solnedgången, och jag försökte förstås fånga allt det vackra på kort. Vi startade en brasa i kaminen och gjorde iordning lite varm choklad. W lärde mig spela cribbage för ett par år sedan, och det har jag verkligen älskat att spela sedan dess. Hade aldrig hört talas om det tidigare, men så kul det är. Jag gick in och ut ganska ofta för att ta lite kort på måfå innan det blev alltför mörkt.

Ändlösa Berg

Det är ju något speciellt med det här lugnet som infinner sig ute i vildmarken. Jag saknar det. Jag saknar tystnaden. Att bara kunna vara, utan skärmar som ständigt söker sig in i våra hjärnor och stör, de stör så mycket även fast vi älskar och hatar dom, skärmarna. Det får kanske bli mitt nyårslöfte i år, mer skärmlös tid i vildmarken.

Nattid

När mörkret till sist tagit sitt grepp om oss, så hoppades jag på norrsken. Det var lite molnigt, men man vet ju aldrig. Det där norrskenet uteblev förstås, men vi hade en sådan fin natt ändå, med månen. Månen sken som aldrig förr och påminde oss kanske om att även i de mörkaste tider så finns det alltid ett ljus där ute för oss.

Väggen

Den sista morgonen så vaknade vi tidigt. Vi hade en lång skidresa framför oss, ja ungefär 20km iallafall. Vi var båda lite nervösa för att bilen inte skulle starta då vi kom tillbaka till parkeringen, så vi ville vara framme vid bilen innan solen började gå ned. Jag lyckades ta några bilder under skidturen, dock inte lika många som jag hade velat. Den sista biten inkluderar "Väggen" som dom kallar den. Det är en 1.6km sträcka som går upp ungefär 180 höjdmeter. Vi hade ju haft tur med all snö, så att åka nedför den hade varit enkelt, jag kan inte ens tänka mig hur det hade varit om snön varit tillplattad och väl använd, eftersom de oftast bildas som en rodel liknande bana.

Vi kom till sist fram till bilen. Den sista kilometern så var det några snöskotrar som dundrade förbi, och W tog upp farten för att komma ikapp dom till parkeringen, ifall att min bil inte skulle starta. Men det gjorde den. Vi var trötta men glada, glada att vi varit ute i bergen ett par dagar, och väldigt glada att vi inte blev strandsatta förstås.

Vill du automatiskt se när jag har skrivit ett nytt inlägg? Följ mig på Bloglovin'

Andra vinteräventyr: