Äventyrs Tisdag
Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?
Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland.
Åka Skidor till Jobbet?
När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.
Skidträning
I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km.
Tävla?
Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!
Tävlingsdags
När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...
Åsen
I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter.
Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?
