Posts filed under Livet i USA

Det är de Små sakerna som räknas - Makrofotografi

Ladybug.jpg

Onsdagstankar

Earth Day

För några helger sedan så var det jordens dag. Jag minns förra året, innan vi levde i en faktisk pandemi, att delar av Broadway var öppet. De delade ut gratis tillbehör till cyklar och flygblad om vartannat. Det är fint att ha en dag som tillhör naturen och alla de ekosystem vi har på vår jord, jag förundras förstås av allt detta varje dag.

Att Dokumentera även det Minsta

Ända sedan jag flyttade från Alaska har användandet av kameran minskat rejält. Nu är den även så utdaterad att jag länge funderat på att skaffa en ny, lika länge som jag funderat på att skaffa en tatuering. Inget av det har hänt än dock. En gång i tiden började jag fota makro och blev förstås fast. Det är inte konstigt om man ser mig fokuserad på det allra minsta vi kan se med våra ögon. Jag gör först och tänker sedan, vilket ofta resulterar i blöta och skitiga knän. Men vad gör väl det. Jag blir så fokuserad på det där allra minsta, kanske därför jag gått och blivit laboratorieingenjör på äldre dar. Eller vad det nu än är jag är på svenska.

Nu när jag kollar igenom alla dessa bilder så känner jag att jag vill börja med makrofotograferingen igen. Det är bara så svårt här i storstaden, man måste vänja om sig, men det är kanske det som är hela grejjen med fotografering. Så tills jag kommer dit igen så får jag helt enkelt spana på alla gamla bilder jag har.

När allt det här är Över - En dag i New York City

CVCA8888-April 26, 2020.jpg
När allt det här är över
När allt det här är slut
När spänningarna släpper
Och vi kan andas ut
När världen börjar snurra
Och vardan är tillbaks
Jag hoppas vi är kvar då
När allt det här är klart
— Anna Stadling

Onsdagstankar på en Torsdag

7 Maj 2020

Vi står lutade med huvudena mot rutan som vetter ut mot gatan. Samma gata som brukade ha trafikstockning varje eftermiddag och ett ständigt tutande. Nu är det glesare mellan bussarna, och bilarna. Det är inte bara glesare mellan bussarna utan även sirenerna har börjat att tystna, men det känns mer som ett dåligt omen. Det blir sådana där fettfläckar efter pannan på den rena glasrutan jag tvättade häromdagen. Det är happy hour och det här är hur vi spenderar den. Det har blivit så nu, för det finns oftast inget annat att se fram emot än att varva ned framför fönstret. Det har till och med blivit en återkommande mening, vill du komma och stå och kolla ut genom fönstret med mig? Det är här vi står nu och pratar om dagen som varit, vad vi gjort under dagen och det vi läst, om vi läst, av nyheterna. Men även nyheterna har blivit en pers, för vem vill egentligen lyssna på hur hela Amerikatt bryts ned bit för bit. Allt som finns kvar ska smulas sönder och samman minsann. Det är så det känns iallafall.

Dagarna flyter på, långsammare än långsamt men ändå på något sätt går allt så fort. Det är redan Maj och hela April spenderades innanför denna bur. Ja, kanske inte hela tiden men det har mest blivit så. Vi bor i ett område som är lite “rough around the edges” och det känns när man är ute att det är en annorlunda stämning. Jag känner mig som jag gjorde då vi precis flyttat hit. Jag har egentligen ingenting att klaga på för jag har ett jobb (och det är nog där skon klämmer), ett jobb som betalar mig för att jobba hemifrån. Det är nog sämre med det bland alla andra häromkring. Och om vi trodde att folk hade det svårt innan pandemin så kan man ju bara försöka att föreställa sig hur allt är nu.

Häromdagen spenderade jag mer än en timme för att beställa munskydd. Ja, alltså inte en sådan där N95 eller någon annan av det slaget. De är reserverade för sjukhus och vårdarbetare och de som jobbar på utsatta arbeten. Gick man in på Amazon när allt började så fanns ingenting, absolut ingenting, eller jo det fanns men det stod att man inte fick köpa det. Det gällde handsprit, rengöringsmedel osv. Allt det var reserverat för de som verkligen borde ha det. Och vi hade redan sådant, ja allt förutom munskydd förstås. Och nu var det ju det som jag spanade efter häromdagen, fast version light. Den som är gjord av de som försöker ha kvar sina små butiker som redan syr väskor och kläder. Det är inte meningen att de ska skydda mig helt och hållet från detta virus, men att jag ska kunna skydda andra om jag mot förmodan har det. Tänk att man ens kan säga det nu. Att man spenderade mer än en timme till att beställa ansiktsmasker/munskydd.

Det är torsdag, och på torsdagar äts det ärtsoppa på andra sidan Atlanten och så även här idag. Med pannkaka. Det har blivit mycket tankar på svenskar och Sverige på sistone. Förra sommaren var vi ju dit, första sommaren på drygt 10 år och det känns en större dragningskraft nu på något sätt, men ändå inte. jag har ingen större längtan att bo i Sverige, utan det är det här som är mitt hem nu. Men det är Lars Winnerbäck, Miriam Bryant, Mando Diao, Kristoffer Kabell, Laleh och Anna Stadling som ekar i huvudet.

Våren som kom och sedan blev inställd - New York City

En vår som kom

Den här vintern och början av våren har varit väldigt bra. Vi har fått åka till Montuckey, Sverige och Colorado. Nu så förbereder hela stan för att gå in i något som heter “stay at home”. Det är en omformulering från “shelter in place” som kommer från den tiden man var orolig för biologiska och kemiska attacker, men även en order som ibland ges i samband med naturkatastrofer såsom tornados. Men här i NYC kommer man kunna få gå ut på promenad, har vi hört, men vem vet egentligen. Annars är det bara de livsnödvändiga ställena som får ha öppet. Det är nu som jag kanske kan tacka gudarna för att vi har en tvättmaskin. Jag vet faktiskt inte om laundry mats får ha öppet. Vi har redan anpassat en “stay at home” regim här hemma, sedan förra helgen. Jag var till jobbet och fixade med lite saker i Måndags men annars har vi varit hemma.

Våren är redan en månad tidig här och igår var det 23 grader ute! Våren har gjort sitt bästa för att komma fram i flera veckor nu och jag har följt den, i Riverside Park, runt Columbia University och Central Park. Redan i Februari såg jag en samling snödroppar i Central Park. Det känns lite sorgligt nästan att jag inte kommer kunna följa våren helt detta år. Jag vet inte hur det kommer att vara med att gå på promenad.

Förra helgen så var vi i Central Park och spanade efter vårtecken. En brudand och en sköldpadda solade längsmed vattnet när vi följde den stigen som heter the Loch (min favorit stig i Central Park). Vid reservoaren kunde man tydligt se körsbärsträden som blommade.

Körsbärsträden har ju blommat i nästan tre veckor nu, så det märks en stor skillnad jämfört med förra året. Vi tog en sväng genom Conservatory Garden också innan vi gick hem. Där hade till och med magnolian börjat blomma.

W jobbar ju hemma två dagar i veckan i vanliga fall, så han har sitt lilla kontor i vårt tv rum/gästrum. När Columbia University rapporterade att bara essential personel skulle fortsätta jobba förra helgen så beställde jag ett skrivbord, kontorsstol och en lampa, så jag också får ett litet tillhåll här hemma. Det är förstås lite svårare för mig att jobba hemifrån eftersom jag är en laboratorieingenjör, men det finns ju förstås alltid lite småsaker som måste skrivas. protokoll, rapporter etc, men 6-8 veckor….det vet jag inte. Vi får se hur allt utvecklas helt enkelt. Hur förbereder ni er, har ni några restriktioner?

I Backspegeln 2019, del 3

Fredags Tillbakablick

Minnen

Vår andra sommar i New York, men precis som året innan reste vi en stor del av Juli. Det här var första sommaren på 10 som jag var i sverige. Jag hör alltid andra svenskar som skryter om sverige och hur vackert det är på sommaren, och har aldrig riktigt förstått varför….förrän nu. Vi lyckades gå på en Brodwayshow, fler picknickar i Central Park, promenader i East Village och flera återbesök i Chinatown. I slutet av sommaren tyckte vi att det var dags med en vandring och lite berg.

Juli

    Fjärde juli förde med sig ungefär lika mycket skräp som en vanlig Valborg i Sverige. Jag hade ju fått jobb nu så spenderade dagarna i labbet, och utsikten kan man inte klaga på. På min födelsedag bakade jag kanelbullar även fast det var runt 30 grader. Vi odlade massa örter men tyvärr så dog dom när vi åkte till Sverige på semestern. Jag tror jag glömt hur vackert Sverige är på sommaren, men så hade vi ju väldigt tur med vädret. Vi hyrde bil och åkte norrut mot sommarstället. Det var ju första sommaren på 10 år som jag spenderade i Sverige, och även 10 år sedan jag åkte till sommarstället. Med oss hade vi ju även W’s mamma och moster. Solnedgångarna är magiskt vackra på landet, precis som de var i Alaska. Midnattsolen lös, blåbärsrisen var fulla av blått gott, myrarna hade ett och annat hjortron att bjuda på, myggorna var frånvarande och vi åt fisk varje dag. Sedan åkte vi västerut mot Norges gräns och Vildmarksvägen. Efter det blev det söderut mot Åre. På vägen till Stockholm åkte vi förbi Östersund och kollade till familjegraven innan vi kom tillbaka till Stockholm. Där besökte vi både Skansen och slottet och hann till och med att ta en öl på omnipollo. Sista dagen besökte vi även kyrkan och mammas minnesplats.

Augusti

    I Augusti kom vi tillbaka till ett fortfarande varmt New York. W’s mamma och moster stannade till där en vecka så vi hann med både musikaler på Broadway, museer och picknick i Central Park. Jag lyssnar fortfarande på soundtracket till musikalen Hadestown som vi såg. Livet gick vidare, fina promenader på jobbet, och sedan i stan förstås. Jag åkte ut till Cold Spring och vandrade lite och sedan blev det lite besök i East Village och Central Park igen. Vi åkte även till Chinatown och East Broadway mall för att köpa skaldjur i vanlig ordning. I slutet av månaded tog vi oss även till Red Hook och IKEA. Jag fick göra ett besök uppe hos den gamla damen som står utanför Manhattans södra punkt. Jag blev faktiskt positiv överraskad av besöket, vi hade väl tur som åkte dit en ganska mulen dag så det var faktiskt inte så mycket andra folk där. I slutet av månaden åkte W och jag till Cold Spring igen och vandrade.

September

   September kom men den rejäla hösten med höstlöv uteblev till slutet av månaden. Hösten kommer ju förstås senare så här långt ner och stannar kvar bra mycket längre. Vi tog bilen till White Mountains i New Hampsire, en väldig kontrast till White Mountains i Alaska. Där i området besökte vi en forskningsation som heter Hubbard Brook. Sedan bestämde vi oss för att bestiga inte bara en men tre bergstoppar över 1 200 meter. Precis som Algonquin Peak så var det mycket stenbumlingar att klättra över för att ta sig fram och otaliga vattenfall att gå igenom. När vi kom tillbaka till stan hade höstfärgerna sakta gjort ett insprång.