Posts tagged #Nationalparker

Bygg Väggen

Canyonlands National Park, Januari 2013

Canyonlands National Park, Januari 2013

No, wilderness is not a luxury but necessity of the human spirit, and as vital to our lives as water and good bread. A civilization which destroys what little remains of the wild, the spare, the original, is cutting itself off from its origins and betraying the principle of civilization itself
— Edward Abbey - Desert Solitaire 1968

Onsdagstankar

När både Mänskligheten och Ekosystemet står på Spel

Alla som bor i USA, och i hela resten av världen för den delen har nog inte missat President Trumps och hans anhängares ord “Build that Wall”. Det är som ett monotont sjungande som ekar mellan byggnader inte bara här i USA, men som påminner om andra murar som byggts av lika dålig anledning, jag tänker på Tyskland och Hitler. Jag kan inte förstå hur en del människor vägrar att se likheterna mellan det som Trump gör och vill göra med vad som en gång skedde i Tyskland. Men det är inte bara muren och mänskligheten som står på spel. Det är miljön också. Under tidigare presidenter så har förstås förslag till nya lagar tecknats, och sedan blivit inröstade till definitiva lagar. Med Trump i Huset så har många lagar om miljön blivit omskrivna eller rentav borttagna, såsom den kända Clean Water Act. De flesta presidenter har jobbat för, och inte emot miljön. Med denna president så går vi bakåt, istället för framåt. Vi kör över lagar som ska gynna oss och miljön i längden, lagar som Clean Air Act som är till för att minska luftföroreningar, för att göra världen en lite bättre plats för oss. Nu har vi trots allt en president i USA som inte tror på klimatförändringar och inte förstår skillnaden mellan klimat och väder. Han förstår inte värdet av naturen, det värdet som många miljöaktivister försökte beskriva som “det nya Eden” förr i tiden. Det som en gång i tiden gjorde så att så många platser blev skyddade redan under 1800-talet.

Att rädda ett Ekosystem

Det är inte bara platser såsom Rio Grande (som du kan se på videon ovan) som kommer att möta en världsomfattande ändring om denna “vägg” byggs, områden som Big Bend ligger också i farozonen. Hur bygger man en fysisk vägg men låter djurlivet fortsätta migrera fram och tillbaka? Hur kan vi stoppa något från att förstöras på det sättet? På samma gång så måste vi börja tänka på dessa skyddade områden, våra nationalparker. Just nu så får folk åka ut och in genom de flesta nationalparker precis hur dom vill på grund av USA’s government shutdown, som är skapad av just denna väggen som Trump vill ha. Folk förstör dessa områden, slänger sopor både här och där, och toaletter är inte öppna och många är helt enkelt förbluffade över att dessa parker ens är öppna. Får mig att tänka på den där scenen där Långben och Musse pigg kör med deras husvagn i bergen, och Musse helt plötsligt frågar -Vem är det som kör egentligen? Under tidigare Government Shutdowns så har national parker och monument hållits stängda av just denna anledning. Vi står inför ett ännu större problem dock. I samma takt som fler människor blir intresserade av naturen och det vilda så slår många nationalparker besöksrekord år efter år, och med det så kommer problemet med överfyllda nationalparker. Yellowstone National Park har ökat sitt besöksantal med nästan 40% sedan 2008, och har de senaste åren haft problem med tex tillräckligt med toaletter för alla besökare. Vi har också sett problem med folks syn på vilda djur, och hur man egentligen ska bete sig runt vilda djur. På samma gång som vi ser detta ökandet i antal besökare till de flesta nationalparker så vill Trump skära ned på bidragen till just nationalparkerna. Även fast Trump inte hinner säga “nationalpark” innan hans förslag blir nedröstat så visar det hans rätta ansikte om vad han tycker om natur och miljö. De kommande åren kommer vara avgörande i hur USAs nationalparker, monument och skogar kommer att tas om hand om och bli bevarade.

Yellowstone National Park, Maj 2014

Yellowstone National Park, Maj 2014

Har du någon favorit nationalpark som du börjar bli orolig för?

Skidåkning i Nationalparken Denali - Vårexpeditionen

IMG_7015.jpg

Fredags Tillbakablick

In i Bergen

    Förra året vid den här tiden så åkte vi ut i vildmarken, in i Denali National Park. Vi har varit där så många gånger tidigare, men detta var första gången på flera år vi var där tillsammans, och även första gången vi var där efter att vi båda flyttat från Alaska. Det finns bara en väg som går från Fairbanks till Denali, precis som det bara finns en väg som går norrut, mot Atigun pass. I dessa områden så ska man inte räkna med någon mobiltäckning, eller radio. Vi har alltid laddat med massa musik på telefonen som vi kan koppla in till bilen för att lyssna på, och vårt musikval är oftast något i still med Bluegrass. Precis som vanligt så känns det i hjärtat när vi kör mot bergen, det är så vackert, naturen i Alaska är så storslagen. Det är som Norrland på steroider. Det kändes som vår i luften, även fast snötäcket oftast ligger på ända till slutet av April, ibland även in i Maj. 

Tystnad och Ensamhet

    Vi var lyckligt lottade med vädret. Blå himmel, ja för det mesta iallafall. Vår vän bor precis utanför Denali och denna helg skulle hon upp till fairbanks, så vi fick sova i hennes lilla stuga, omringad av dessa fina berg. Det är ett helt annat liv i Alaska, det är långsammare, men mer intensivt. Ditt fokus är förstås på helt andra saker än vad det är för någon som bor i stan. Det är tyst, och runt denna tid kan man ibland höra det konstanta droppandet av smältvattnet från snön som smälter i solen. Ibland får du höra en stor älg komma gående och förbi stugan. Jag har kompisar som blivit strandsatta på utedasset för att en älg blockerar vägen tillbaka till deras stuga. Jag älskar det livet, och jag saknar det enormt. 

Bergen

    Den första dagen spenderade vi några timmar inne i parken. Vi körde omkring lite och gick på lite småvandringar. Det var varmt, och snön mjuk. Vi sjönk ned till knäna på vissa ställen. Vinden kändes varm mot min kind, eller så var det bara solen och min glädje som gjorde mig så varm. Min glädje av att vi fick vara där, inne i Denali National Park, nästan helt ensamma. Det är häftigt att tänka på hur små vi är, i jämförelse med bergen. Du kan se så långt, men ändå så kort. Det finns så stora områden där som är helt vilda fortfarande, områden som inte finns i resten av USA. Det är ju inte för intet de kallar det för "The last Frontier". När vi blev hungriga så körde vi mot en lyxigare restaurang som ligger i närheten. Den är öppen en kort säsong på vårvintern, för de som bor i närheten, ja som i Fairbanks ungefär två timmar bort. Vi hade tur, vi behövde inte vänta länge på borde och blev serverade helt underbar mat. Det var även sista helgen de hade öppet, innan de stängde för att förbereda för sommarsäsongen. Sedan körde vi tillbaka till den lilla stugan, omringad av bergen. Där satt vi och spelade Banangram tills vi nästan somnade vid bordet. 

Skidåkning

    Nästa morgon var jag uppe tidigt, för att få se soluppgången och bergen. Dessa berg, det går inte att sätta ord på hur mycket jag älskar dom. Efter frukosten packade vi skidorna och åkte in i parken. Vi såg öppet vatten på vissa ställen, och fick tänka om våra planer lite granna. Men öppet vatten är ju även ett tecken på vår. Vi tog oss in mot bergen, och skidade på en bra stund. Vi såg en och annan snö-ripa, men det är ju så luriga att ta kort på, men ett kort fick jag iallafall.

Storslagna Denali

    Tiden går fort när man har roligt sägs det ju, och det gjorde vi. Vi kunde ju inte stanna för alltid i parken tyvärr så vi vände tillbaka efter ett par timmar. På vägen tillbaka så fick jag ett par bilder på Denali, hon är lite trixig ibland. Hon är ju stor nog att skapa sitt eget väder, och sina egna moln, som att hon själv sätter förutsättningar för när hon ska synas. Denali är ju en av de största anledningarna folk åker till Alaska, Nordamerikas högsta berg, och många får vänta och vänta och vänta, för att aldrig se henne. Tänk att åka ända till Alaska och sedan inte få se Denali. Det händer oftare än vad du tror.

Åker du ut i bergen vid den här tiden på året?

I Backspegeln 2017, del 3

Fredags Tillbakablick

Juli

    När juli till sist kom så hade vår trädgård nästan helt exploderat, med sin produktion av grönsaker alltså. Vår dill jag planterade växte i princip om mig. Gurkorna växte även dom som aldrig förr, helt otroligt. Jag hade mycket gurka att lägga in de kommande månaderna. Fältsäsongen var inte helt över för min del och i Juli så flög jag till Jackson Wyoming och the Tetons för att hjälpa W med fältarbete i Yellowstone. Vi fick förstås in lite kortare dagsvandringar utanför själva fältarbetet, eller ja korta och korta, sisådär 21 km blev till en dag. När jag till sist var tillbaka i Madison så väntade trädgården på mig, jag hade varit orolig att den skulle dö utan min tillsyn men den hade växt förvånansvärt bra.

Augusti

    Många saker hände i Augusti, mer inläggning av gurka och rödbetor förstås. Men det bästa som faktiskt hände var att pappa kom, för att vara med på vårt andra bröllop, vårt bröllop med alla våra nära och kära. Eller ja, de som kunde komma förstås :) Sedan planerade vi vår resa till Montana och även den korta turen in till Yellowstone. W åkte till Portland på konferens och jag och pappa bilade till Montana själva. Första dagen körde vi ända till Badands National Park, en bilresa på 119 mil....ja det var långt men det finns ju inte riktigt något annat skoj vi ville uppleva mellan Madison och Badlands. Vi tältade där en nätt och 6 på morgonen fortsatte vi vår resa till Beartooth pass, som var ungefär 76 mil. Där slappnade vi av då vi fått den näst sista tältplatsen och lagade mat och drack öl, och kollade på solnedgången. Pappas andra tältning på flera årtionden. Sista dagen körde vi bara 25 mil. Vi körde genom Yellowstone sist, och var framme i Bozeman tidigt på eftermiddagen. Vi spenderade ytterligare en dag i Yellowstone och sedan körde vi mot Homestake Pass en rökig morgon och gifte oss i sommarvarma vindar med djupa skogar och berg bakom oss. Vägen tillbaka till Madison tog vi via the Black Hills och Mount Rushmore. Väl tillbaka i Wisconsin så åkte vi till ett bröllop på ett sommarläger och hade en par underbara dagar innan sista resan till Chicago för att lämna pappa på flygplatsen.

September

    Temperaturerna var fortfarande väldigt milda även i September och vår trädgård producerade fortfarande en hel del grönsaker. Vi fick in några kortare vandringar men i stora lag så var September en återhämtnings månad. 

I Backspegeln 2017, del 2

Fredags Tillbakablick

April

    Den första dagen i April så åkte vi skidor i Denali National Park. Alltså själva förmågan att kunna göra detta är väldigt häftigt tycker jag. Det är också något jag saknar extremt mycket nu, något som jag när jag levde i Alaska tog för givet. Jag förstår nu verkligen vilken helt annorlunda värld jag faktiskt levde i. I Madison så var våren redan mer än väl på väg och jag började springa igen. Jag planterade även våra två små lådor vi har på baksidan av huset, eller små och små, det är väl kanske ganska stora ändå. Sedan anmälde jag mig till ett halv maraton, och precis som vanligt med  mig så kände jag att jag var tvungen att testa och se om jag kunde springa så långt helgen innan. Sagt och gjort, det kunde jag, men eftersom jag även inte hade tillräckligt med träning i ryggen och i största allmänhet nog var väldigt out of shape, så skadade jag en sena/muskel och kunde inte springa själva loppet veckan efter. Jag firade dock med en chokladbit i sängen efter mitt egna halvmaraton.     

Maj

    När sedan Maj kom så hade vi helt klart sommar temperaturer, alltså 20-30 grader. Vi åkte bland annat till Minneapolis där Ws bror blev utexaminerad från hans juristlinje. Vi hade ett par after work med kompisar på en härlig bar som även har världens finaste hund. Sedan åkte vi även upp till Chequamegon-Nicolet National Forest. En skog som tyvärr var full av fästingar. Dagarna där var relativt regniga, men vi fick lite sol ändå. Vi åkte på en lång mountainbike runda i skogen också, sisådär 20 km, och jag var så glad när vi äntligen kom tillbaka till bilen. 

Juni

    Vi körde lite mer mountainbike i Juni och sedan åkte jag till Puerto Rico för fältarbete. Jag spenderade ungefär en vecka ute i djungeln, på både privat område och även i El Yunque National Forest. Jag gillar ju inte riktigt värme sådär jättemycket men Puerto Rico var väldigt vackert. Jag tänker ofta på vad som hände med alla fina människor vi stötte på, speciellt en äldre kvinna som bodde uppe i bergen, i ett hus i väldigt dåligt skick, jag hoppas hon klarade sig. Djungeln var full av träd, buskar och växter som alla hade en sak gemensam, taggar och gift. Det finns inga större herbivorer i Puerto Rico, så väldigt intressant att se. Jag spenderade aldrig någon tid i San Juan, men fick ett par timmar på stranden den sista dagen i Puerto Rico. Jag kom tillbaka till Madison lagom till Midsommar och gjorde en väldigt god jordgubbstårta. Sedan så skördade jag även de första rödbetorna, helt otroligt tidigt, och det var även väldigt goda!