Posts filed under Livet i USA

Glömda Minnen Från Alaska

Fredags Tillbakablick

Mount Prindle - Juli 2010

Analogin mellan Hotell Betyg och Vandrings Betyg

Det tar nästan två timmar att ta sig med bil från Fairbanks till Mount Prindle Campground och parkering. De flesta vandringarna runtomkring Fairbanks tar dig på en bilresa på minst en timme. Denna sommaren åkte jag iväg på den här vandringen med några andra vänner från universitetet. Vi ville alla utforska allt som Alaska hade att ge. Tidigt på morgonen gav vi oss iväg, och kom fram till parkeringen tidigt. Mount Prindle tar minst två dagar om man vill gå i en lugn takt, har man bråttom kan man starta tidigt på morgonen och vara tillbaka senare på kvällen. Stora delar av vandringsleden är blöt så vi bestämde oss för att gå i sandalerna.

IMG_2664-July 24, 2010.jpg

Det är 31 km totalt att ta sig ut till Mount Prindle från parkeringen och tillbaka igen, men även 2600 m i total höjdskillnad, upp och sedan ned. Själva vandringsleden är graderad som svår. Jag hade en klättrar kompis som sa att klättrings gradering är nästan som hotell betyg, och jag undrar om vandrings gradering kan ha en liknande jämförelse. Jag menar förstås inte att denna vandring var enkel på något sätt, men jag tror ibland att många kanske inte tar sig ut på en vandring om det står att den är svår. Som alltid så gäller det att vara beredd på allt, på det sättet så har man gjort sig förberedd på det värsta. I bergen kan vädret snabbt ändra sig, och denna leden inkluderar även att korsa en å, som när det har regnat kan ha väldigt högt flöde, så pass att man inte kan ta sig över på ett säkert sätt. Här är man även i björnlandet så det är ytterligare en del man bör tänka på. Det är ungefär 10 km att ta sig till det stället där vi tältade. Det finns ett vattendrag i närheten och man får en panorama vy av bergen och klippformationerna som liknar höga torn.

IMG_2834-July 24, 2010.jpg

Tälta

Vi kom fram ganska tidigt och satte upp tältet. Man får inte tälta vart som helst, så det är alltid bra att kolla på BLMs hemsida om vart man får och inte får tälta. Eftersom vi kommit fram så pass tidigt så lagade vi lunch och sedan gick vi upp bergen och klättrade på dessa tornliknande bergsformationer. Senare på kvällen åt vi middag, och hade både godis och s’mores till efterrätt tillsammans med varm choklad.

Jag kommer inte ihåg om det var någon vacker solnedgång, och minns heller inte soluppgången. Jag var ju inte sådär jätteinsatt i fotograferande då på den tiden, så kanske helt enkelt missade den. Det är en balansgång det där med fotandet, att inte fota för mycket men ändå tillräckligt. Det är ju viktigare att faktiskt leva i nuet, och ta in alla intrycken så man inte missar dom genom att konstant ta kort. Jag brukar alltid ha problem med att hitta den där perfekta balansen.

Snöfår och den Ständiga Frågan: att Erövra eller att inte Erövra?

Nästa dag så vaknade jag av ett tuggande, någonting smaskade på något precis utanför tältet. Jag kikade ut genom myggnätet som fanns precis vid mitt huvud och såg ett snöfår. Det var inte bara ett utan flera stycken. De verkade inte alltför rädda för oss, men höll sig på avstånd hädanefter. Jag tror vi såg uppemot 20 eller så längre bort längsmed bergssidan.

Dagens mål var att erövra berget, och ta oss till toppen. Eller? Njae, vi var ju sex personer, och medan de tre andra satte av i väldig takt så tog jag och de två andra det lite långsammare. Vi kände inte att vi var tvungna att ta oss ända till toppen, utan klättrade hellre omkring på dessa klippformationer och njöt av utsikten vi hade. Och vilken utsikt sen. Det där med att erövra eller inte är ju något som man ibland har delade åsikter om. Jag känner att det är vägen till målet som räknas, än själva målet. Även fast jag ofta kan känna en stark vilja att erövra också. Dessa klippformationer man får se på nära håll uppe på berget ser ut som de är tagna från Mordor, eller det är iallafall hur jag känner.

IMG_2989-July 25, 2010.jpg

Mordors Näste, Periglaciala-Glaciala Landformationer, och Jordflytning, eller ska vi säga Geomorfologiska Landformationer?

Detta område har en bred variation av olika geomorfologiska processer som styrs av ett kallare klimat, något som är lite ovanligt i detta området. Stora delar av inre Alaska var inte istäckt under den senaste istiden, men området runtomkring Mount Prindle hade en hel del isolerade glaciärer. Man kan se moräner och åsar när man ser sig omkring, och så har vi dessa tornliknande klippformationer som breder ut sig längsmed berget. Tittar man mot bergen runtomkring kan man se dessa halvmåne formade jordfytningar, även kallat flytvalkar, som sakta tar sig ned mot dalgången. De är skapta av permafrosten som sakta tinar och sedan fryser till igen, och så fortsätter processen år in och år ut.

Vi klättrade omkring här i flera timmar, tog kort, kollade på utsikten och så. Alla bilder på mig här nedan är tagna av min kompis Amy. Själva vandringen upp på berget är inte alls så jobbig om man tältar här ute, det ända som gör det svårt är väl kanske de ständigt växlande vädret. Vi hade ju mulet och regnigt i början, men sedan sprack molnen upp och vi fick se lite blå himmel iallafall.

Har du gjort några häftiga vandringar som du sent kommer glömma?

If I Can Make it Here I Can Make It Anywhere

IMG_1652-February 05, 2019.jpg
Noise is always loud, there are sirens all around and the streets are mean
If I can make it here, I can make it anywhere that’s what they say
Seeing my face in lights or my name in marquees found down on Broadway

Even if it ain’t all it seems
I got a pocketful of dreams baby I’m from New York!
Concrete jungle where dreams are made of
There’s nothing you can’t do, now you’re in New York!
These streets will make you feel brand new
Big lights will inspire you
Hear it for New York, New York, New Yooork!
— Alicia Keys - Empire State of Mind

Onsdagstankar

New York

Staden och Staten

Att vi skulle flytta till New York och Manhattan var kanske det mest otippade någonsin, iallafall om ni kanske känner mig/oss. Men så kom då de där möjligheterna upp för oss att flytta mot östkusten istället för västkusten. Och på den vägen är det. Nu hamnade vi här och även fast vi kanske inte är de största storstadsmänniskorna i mannaminne så försöker vi anpassa oss så gott det går. New York heter ju både staden och staten, och det är även därför som man kanske mer synonymt använder NYC för att specificera staden i sig. Vi har lyckats ta oss igenom möss, spruckna rör och brandmän i lägenheten klockan 1 på morgonen, och då har vi inte ens bott här mer än 9 månader. Och trots allt så hände allt det där inom loppet av två månader. Vi bor i nordöstra delen av Manhattan, den delen som kallas East Harlem, eller El Barrio, kärt barn har många namn. Hit kommer inte de flesta turisterna och även fast de mesta av turistlivet finns nere vid södra delen av Manhattan så tror jag att det är värt att utforska de norra delarna av Manhattan också, eller några av de andra mindre kända delarna av NYC.

Allt är ju inte en dans på rosor, och så heller inte i NYC. Och egentligen så har det väl aldrig varit det för den mediokra New York born, ända sedan början av stadens uppbyggnad nere i Battery Park under 1650 talet och i New Amsterdam (även fast Manhatta, precis Manhatta utan n, existerade långt innan det). Det behövs egentligen bara ett par månaders lyssnade på den lokala radiostationen under NPR, WNYC, och upplevelsen i sig självt här i området för att förstå vilka som är vinnarna och vilka som är förlorarna i denna stad. Frågan är väl kanske främst vems felet är? Man får höra skräckhistorier om hyresgäster som har grannarnas väggar och tak som ramlar in i deras lägenheter, mögel, ingen värme, trasiga dörrar, legionella i vattentornen och helt häpnadsväckande hyror. Men New York är så mycket mer än det, en myriad av intryck från en hel uppsjö av olika kulturer, och bakgrunder. Och vare sig de kulturerna är nya eller gamla här i stan så finns det i princip överallt. Att upptäcka alla delar av vad New York och alla de andra områdena (inte bara Manhattan) har att erbjuda kommer ta tid, men vi blir ju här ett tag som det ser ut just nu. Vi är ju inte gjorda av pengar, så vi är ständigt på jakt efter billiga barer, restauranger och upplevelser, och det är kanske det som jag mest kommer att skriva om. Men vi får ju heller inte glömma resten av New York, något som vi kommer försöka utforska mer av, speciellt nu när våren och sedan även sommaren kommer.

Vad man gör en Fredag i New York?

En Fredagskväll i Mars

Veckorna går skrämmande fort och vi börjar närma oss våren här. De senaste dagarna har det dock varit kallt. Vi fick presentkort till en resturang som heter Momofuku i julas. W har lagat mat från deras kokbok i flera år, så det kändes som det var dags att ta sig dit nu när vi bor i New York. Eftersom vi även denna Fredagen firade lite granna så tänkte vi att vi skulle passa på. Vi gick inte hemifrån förrän nästan 5, även fast vi hade bestämt att vi skulle gå klockan 4. Känns som det ofta blir så nuförtiden. Att ta tunnelbana en fredag mitt i rusningstrafiken kan ses som en mardröm, men det är alltid intressant att spana på folk, vilka de är osv. Även fast vi tog express tåget så tog det tid, mycket längre än vanligt, men vi fick underhållning av tre olika grupper av folk. Eller en grupp av folk och två andra personer. Mellan vår hållplats och nästa så fick vi lite gitarrspel, rappande och skönsång från tre personer i tunnelbanevagnen. Imponerande ändå att kunna spela gitarr samtidigt som tåget åker, för ibland blir det lite vingligt även om man har bra balans. När de klev av kom en liten och tunn kvinna in i vagnen. Hon hade en poster som hängde över framsidan och baksidan av hennes överkropp. W hade sett henne några dagar tidigare cyklandes och bankandes på bildörrar som stod och väntade vid trafikljusen. Hon hade en lång föreläsning om hur vi alla skulle bli veganer och hur mycket bättre allt skulle bli om vi alla var veganer. När hon försvann in i nästa vagn kom nästa person in. En man i kanske 40 års ålder som ville sälja sin konst som vykort. Oklart om det verkligen var hans konst och varför han i så fall inte ville ha någon information om konsten på fram eller baksidan av vykorten.

Till slut kom vi iallafall fram till 14de gatan och East Village. Om man är ute efter dive bars så verkar det finnas en hel del sådana här runt East Village. Vi är ju som de flesta andra New York borna inte gjorda av pengar, så att ta en drink eller två på ett lite finare hak kan resultera i att man spenderat 200 kronor redan innan man fått något i magen. Allt är ju relativt och just nu är ju kronan väldigt svag jämfört med dollarn. I Stockholm kommer man nog inte billigare undan heller, men där är ju även hyran cirka 25% billigare i jämförelse med New York. Många ställen har ju förstås Happy Hour, och där kan man verkligen spara in på pengar. Oftast kan man se barernas Happy Hour priser på deras hemsidor eller via recensionerna på google maps. Nu gick vi ned mot 7de gatan och till en dive bar som W kollat upp tidigare, Blue & Gold Tavern. Jag var faktiskt ganska förvånad över hur lite folk som var där, men jag gillade stället. De hade ett biljard bord, en jukebox och en helt okej Happy Hour. Det verkade som att det var många stammisar på det här stället, och det är ju genast positivt. Efter baren gick vi så till Momofuku, som finns mellan 10de och 11th gatan på 1a avenyn. Vi trodde att vi skulle få vänta länge såhär en fredagskväll, men det gick förvånansvärt fort. Man måste få sitt namn uppskrivet på en lista, och det kan vara bra att kolla med de framför en om de står i kö för just det eller bara väntar. Det finns liksom inte direkt någon annanstans att stå än i just kön. Vi beställde en tigeröl och väntade. Kort därefter blev vi sedan tagna till bardelen som har uppsyn över kockarna, och just den platsen älskar jag på restauranger. Vi beställde pork buns, kycklingvingar och pork Ramen. Det var så gott, precis som vi väntade oss. Vår plan var att därefter gå till några andra barer och stanna ute ett tag till. Vi hamnade på ytterligare en till bar men då var vi så mätta så att efter den tog vi oss hem. Klockan var inte ens 10 när vi kom hem, jag tror vi börjar bli gamla.

Jag har Drömt om Bergen Igen

Grand Teton National Park

Drömmar blir Faktiskt Sanna

Nu när jag kollar igenom alla dessa foton, minnen, jag har samlat på mig så börjar drömma om nätterna. Jag drömmer om de där bergen jag vandrade genom. Nu vandrar jag genom höghus. Men mitt hjärta är lyckligt, jag dör inte precis här. Istället drömmer jag, drömmer om alla dessa äventyr vi ska göra. Ingenting är som de klippiga bergen, men det kommer iallafall nya äventyr hela tiden. En gång i tiden visste jag inte ens att sådana här ställen existerade, inte ens att de existerade i gamla Svedala, och jag levde ett väldigt bra liv där också, jag har bara gått vidare. Om det är en sak jag har lärt mig så är det att drömmar faktiskt blir sanna, kanske inte exakt som man planerat, men nästan. Hela livet är som en bergochdalbana av äventyr.

Fältarbete

Den där sommaren i Teton och i Yellowstone var helt otrolig. Min t-shirt var fastklibbad vid ryggen av all svett när vi räknade trädplantor som växte i den svarta eldhärjade jorden, och temperaturen var uppemot 35 grader. Vi räknade trädplantor och spökstockar. Vi var riktigt skitiga när vi var klara, svarta av all aska, och då badade vi i Yellowstone river eller i sjön efteråt. Det var en av mina bästa somrar. Jag är lycklig då jag får vara i bergen. Bergen gör mig lycklig.