Posts tagged #Onsdagstankar

Vandring Ute i Vildmarken i USA

 

Onsdagstankar

“National parks and reserves are an integral aspect of intelligent use of natural resources. It is the course of wisdom to set aside an ample portion of our natural resources as national parks and reserves, thus ensuring that future generations may know the majesty of the earth as we know it today.” - John F. Kennedy

Usa's Allmäna platser

    De två senaste månaderna så har jag rest runt en hel del här i USA. Det är helt otroligt vilka platser som finns här. Jag känner mig alltid så lyckligt lottad att vi har fått dessa platser undansatta bara för oss, för dig, för att njuta av dess skönhet. Tyvärr så finns det andra människor på denna planet som absolut inte tycker att dessa platser är något att hänga i julgranen. Dessa giriga människor som enbart tänker på pengar.

 
Yvon Chouinard, Patagonia's founder, is standing up for our public lands. Stand with him. Text DEFEND to 52886 by August 24.
 

Politik och Naturvetenskap

    Videon nedan får mig alltid lika tårögd, alltid så känslosamt att se den. Det gör ont i hjärtat att lyssna på dessa politiker tala om Alaska så som de gör. Man kan inget annat än att tycka synd om dessa människor som nog aldrig kommer att uppskatta eller förstå hur det är att ha dessa platser öppna för allmänheten, såsom du och jag gör!

 
For hundreds of generations, the Gwich'in people of Alaska and northern Canada have depended on the caribou that migrate through the Arctic Refuge. With their traditional culture now threatened by oil extraction and climate change, two Gwich'in women are continuing a decades-long fight to protect their land and future.

Vildmark

    Den här sommaren har fått mig att längta mer och mer efter mer äventyr, efter mer vilda platser. Mer öppna landskap, mer djupa skogar och dalar och alla dessa berg. Helt otroligt att man kan längta ännu mer efter det än vad jag redan gjort. Det är precis som en sjukdom, längtan bara växer och växer för varje år, och sprids i kroppen. Hur känner du för naturen och alla dessa platser?

Jinxat Fältarbetet?

 

Onsdagstankar

Björnar

    Som du säkert redan vet är jag ju helt besatt av björn och älg säkerhet ute i fält. Med alla diverse vilda djur i det avrinningsområdet jag har arbetat i så har jag tagit en hel del såkallade björn säkerhets klasser. För ett par veckor sedan så rapporterades det om två björnattacker i Alaska, vilket i sig inte är så ovanligt, men detta var två attacker med dödlig utkomst på två olika ställen utfört av svartbjörn. Det chockade mig helt klart och förstås blev jag väldigt ledsen för de som dödats, men även för att den ena som dog jobbade tillsammans med flera bekanta, så på det sättet så kändes det som att det hände lite för nära inpå mig. Det fick mig att fundera på vad en ska göra om olyckan väl är framme, alltså om björned redan är framme ovanpå dig och du inte haft tillräckligt tid för att använda björnsprayen.  De säger ju att man ska slåss för livet, jo men hur slåss man för livet mot en björn om man inte har något verktyg? Det finns även berättelser om björnar som attackerat folk i tält, detta är förstås extremt ovanligt, men i början då jag tältade i Alaska så brukade jag ha med mig en kniv under kudden, ifall att jag behövde skära mig ur tältet. Jag brukade ha en kniv med mig ut i fält också, först i byxan men sedan glömde jag oftast den eller så var den oftast i ryggsäcken.

 
 

Fältarbete

    W har ju varit mycket ute i fält också, hur många gånger som helst, och då även själv. Han har sett en björn under sitt fältarbete tidigare, men det varpå ganska långt avstånd och de var ganska många i gruppen också. Jag såg en gång bakdelen på en svartbjörn då jag kom körandes på en fyrhjuling ute i fält, men den blev ju lika uppskärrad som jag förstås så det var det sista jag såg av den. En annan gång så var jag och en vän ute i fält och något lurade bakom ett stort träd, då vi sakta kom närmare efter en lång tag ute i fält. Vi hörde ett högt pustande/flåsande och sedan hörde vi hur något stort tog ett stort språng åt sidan för att sedan springa uppför kullen. Jag vet fortfarande inte vad det var, en älg eller en björn? I vilket fall som helst så var det en bra påminnelse om att alltid vara högljudd, och sedan ännu mer högljudd än så då man är ute i fält. Det blir ju lätt så dock att man är tyst efter en lång dags arbetande, eller så är man inte högljudd nog då man står över en bäck och tar vattenprover. Dessutom lockar ju det även väldigt nyfikna björnar till sig, många är just bara det, nyfikna helt enkelt. Så eftersom W's fältsäsong började komma närmare så tog jag upp det här med björnsäkerhet igen, vilket W säkert tyckte var töntig. Men jag är ju så, att jag tänker mycket på säkerhet. Jag har haft andra personer som skrattat åt mig eller gjort narr av mig då jag pratat om björnsäkerhet, men jag vill ju främst att vi alla sak komma ut med livet i behåll då vi är ute i fält. Och nu så tyckte jag att efter dessa två händelserna i Alaska så borde W helt enkelt köpa en kniv, en kniv att försvara sig med utifall att. 

 
 

Jinxa fältsäsongen?

    W köpte en kniv i slutändan, en stor jaktkniv. Alltså inte en gigantisk kniv men stor nog att göra en större inverkan om man blev attackerad. I alla fall så var det ju om något en kniv att ha under kudden i tältet. Efter att par timmar på den första dagen ute i fält så fick jag ett textmeddelande av W att han hade kommit tillräckligt nära en nyfiken svartbjörn att han var nära på att använda björnsprayen. Vilket är helt ofattbart eftersom det aldrig någonsin har hänt förut för någon av oss, att vi kommit så pass nära (ja alltså bortsett från den där björnen då vi cyklade i Denali). Han var ju inte själv denna gången men ändå, en helt orädd och väldigt nyfiken svartbjörn som de hade svårt att skrämma. Till slut så backade björnen och gick vidare så de kände sig tillräckligt säkra att vända och åka till ett annat område för att fortsätta med fältarbetet. Jinxade jag hela fältsäsongen med detta björnpratandet?? Ett par dagar senare skulle det till ett annat område och behövde gå över en större ström. De skulle precis gå över när W tyckte att det skulle hitta ett bättre ställa att gå över på. Så de fortsatte gå lite utmed strömmen. Och där, på andra sidan av strömmen såg de två grizzly björnar på ungefär 50 meters avstånd, som de antagligen skulle överraskat ganska rejält om de hade korsat strömmen på det stället de först hade tänkt. Japp, jag jinxade verkligen hela fältsäsongen va?

 

Last time I camped in Yellowstone National Park

 

    Nu håller vi tummarna för att detta var de enda björnarna för hela föltsösongen, eftersom jag kommer sitta på ett flyg till Jackson Wyoming på fredag och spendera 10 dagar ute i fält, varav flera dagar i tält!

 

Vi har en Kamp Framför Oss

 

"I hope that the United States of America is not so rich that she can afford to let these wildernesses pass by. Or so poor that she cannot afford to keep them." - Margaret (Mardy) Murie

Onsdagstankar

Rädsla

    Ibland blir jag så rädd, rädd för den här världen och vart vi är på väg. Men så fort jag får vara där ute, ute i naturen så försvinner den där rädslan. Jag glömmer bort alla tankar om politik och världens framtid, det enda jag kan tänka på är den där vildmarken som breder ut sig framför mig, den där vildmarken som finns för oss. Här i USA så den där vildmarken inte lika självklar. Men den finns där för oss, och många är faktiskt redo att slåss för vildmarken, och skydda den från den nuvarande regeringen. 

    En lite mer deprimerande sak som Trump vill göra är att öppna upp the Arctic National Wildlife Refugee ANWR för oljeborrning.

Du kan läsa mer om denna långa kamp här: War of the Arctic Oil

 
 

    Jag delar denna starka video om kampen om ANWR här igen:

Jag vill inte gå miste om någonting

 

"Up with the sun at four to watch sunrise and the sight of the awakening land. It seems a shame for eyes to be shut when such things are going on, especially in this big country. I don't want to miss anything"

Onsdagstankar

Alaska i mina tankar

    Vi bodde hos en kompis utanför Denali National Park, i en så kallad "dry cabin", du vet utan rinnande vatten, såsom min stuga var då jag bodde i Alaska också. Vi hade varit i Alaska lite mer än en vecka, och spenderade sista helgen i Denali. Jag som saknat Alaska så himla mycket var kanske ännu mera dragen till Alaska nu, än tidigare. Det sägs att då Alaska har tagit grepp om ditt hjärta så släpper det aldrig, aldrig någonsin. Efter middagen så hittade jag en bok i bokhyllan, "One Mans Wilderness", alltså en mans vildmark. Jag blev helt fast efter första meningen i kapitel 1. "Uppe med solen vid fyratiden för att kolla på soluppgången och för att se när landskapet vaknar till liv. Det känns som en vanheder att sova när något så storlaget pågår, speciellt i detta landskap. Jag vill inte gå miste om något sådant". Vilken text va? För det är precis så som jag känner då jag har spenderat otaliga timmar på att ta kort, eller bara vara ute i det vilda, inte bara i Alaska utan även på andra ställen. Innan vi sedan flög hem så köpte jag den boken, för att eftersom jag nu inte bor i denna storslagna natur, så får jag liksom alla andra som inte gör det, leva på böcker som denna.