Posts filed under Äventyrs Tisdag

Holly Lake - Nationalparken Grand Teton

Holly Lake Wyoming.jpg

Äventyrs Tisdag

The Tetons - Juli 2017

    I somras flög jag till Jackson, en stad som ligger i staten Wyoming här i USA. Jag skulle hjälpa W och hans forskningsgrupp med lite fältarbete i Yellowstone. Vi bodde i ett hus i Grand Teton National Park, ungefär 1 timme söder om Yellowstone National Park. 

IMG_0785-July 17, 2017.jpg

Vandring

    Innan jag åkte till Jackson så hade W och jag pratat om att vandra någonstans. Jag var sugen på en långvandring med övernattning, men eftersom vi ganska snart skulle ut och tälta med hela forskningsgruppen, och inte hade så mycket framförhållning till denna dagen så blev det i slutändan en lång dagsvandring istället. Ett av mina mål med vandringar är att få se så mycket som möjligt, helst spektakulära utsikter, och kan man inkludera djupa skogar, bäckar och älvar och lite tundra på det så är jag helt nöjd, något vi verkligen fick se på denna vandring! Om du planerar att göra denna vandring så rekommenderar jag att spendera några dagar kring Jackson, Wyoming för att göra din kropp van vid den höga altituden. Jackson ligger på ca 1,900 möh, och Holly lake som vi vandrade till ligger på hela 2,840 möh. Jag tror jag fick en lätt dos av höjdsjuka, något som kan vara direkt livsfarligt.

Paintbrush Canyon, Sjöar, Berg, 800 meter och 21 km

Början av denna vandring var väldigt fin. Vi gick längsmed sjön String Lake där berget Mt Moran speglade sig på vattenytan. Skogen här består av en mix med contortatall, engelmannsgran och bergsgran, precis som den gör i stora delar av nationalparken Grand Teton. Du korsar den stora älv som är sjön Leigh Lake’s utlopp in i sjön String Lake som är den sjö vandringen började kring.

Både jag och W är ekologer/biologer så det är kanske inte så konstigt att vi förundras av alla växter och naturen vi får se här. Det här ställer har en sådan bred mix av olika växt- och djurarter som utgör hela ekosystemet. Geologin i sig är nästan som ett helt eget kapitel, med alla dessa bergsformationer som utgör basen av hela ekosystemet. Den här vandringen brukar bjuda på helt fantastiska vildblommor längsmed de högre höjderna, men vi var lite för tidiga för det, men såg istället en hel del blommor längsmed stigen i skogen.

Paintbrush Canyon - Berg, Vattendrag and Skog

Som jag nämnde tidigare så fick vi alltså se djupa skogar, älvar och berg precis i början av vandringen. För att komma till tundran fick vi anstränga oss något mer, ungefär 800 meter till eller så. Dessa djupa skogar med både gran och tall inblandat liknar de svenska skogarna litegranna, men på samma gång så är allt så annorlunda. Det här är även björnland och vi hade med oss björnsprayen och våra högljudda röster förstås. Att klappa med händerna och tala högt är något vi har som en vana när vi vandrar i områden som dessa, det sista man vill göra är att stöta på en björn. De varnar för älg i dessa områden kring vattendragen också längsmed hela Paintbrush Canyon. Medan vi saktar tar oss högre up så vandrar vi genom denna skog, skogen som när man minst anar det öppnas upp och ger en helt makalös vy över bergen in bakgrunden. Precis som när vi körde genom Kanada så kan man lätt bli lite mätt på dessa bergsvyer, och än var det inte över.

Snö

När vi kommit upp ett antal höjdmeter så började vi se mer och mer snö. Även fast det är Juli så finns snön kvar på dessa höga höjder, och därför kan man heller inte vandra många av dessa leder förrän i mitten till slutet av just Juli. Temperaturerna hade varit runt 30 grader nere i parken och runt Jackson, något svalare här uppe förstås. Vi började även att närma oss trädgränsen, här såg vi mindre skog och träden kunde ses mer sporadiskt över landskapet, även fast det då och då stod en klunga av träd här och där.

IMG_0917-July 17, 2017.jpg

Holly Lake

    Målet på denna vandringen var en sjö uppe i ett alpint ekosystem, Holly Lake. En vacker bergssjö på en altitud på nästan 2900 meter. W ville från början att vi skulle fortsätta även efter sjön, vandringsleden fortsätter nämligen upp på bergsryggen bakom sjön. I slutändan så blev det inte så, vilket jag var ganska nöjd med, den där höjdändringen i kombination med avståndet fick mig att bli väldigt trött, speciellt i kombination av att vandra över snötäckta områden de sista kilometrarna innan sjön. Varje gång jag ser dessa landskap måste jag nypa mig i armen och kolla att det verkligen är på riktigt. Helt otroliga landskap det går att se här. Vi hängde vid sjön en timme eller så, såg ett djur på andra sidan sjön som vi inte riktigt kunde identifiera. Satt och njöt av utsikten som visade dessa hängande vattenfall nedför klipporna runtom oss. Vi hade väldigt tur med vädret också, men som vanligt i bergen så kan vädret ändras snabbt.

Vandringen tillbaka

    Jag gillar ju egentligen inte vandringar som är samma väg in och sedan samma väg ut, men om man lägger till lite fina berg och utsikter på det så är det faktiskt helt okej ändå. Oftast då man vandrar uppför så vänder man sig ju ofta om för att beundra utsikten bakom sig, och tar man samma väg tillbaka får man ju se denna spektakulära utsikten hela tiden. Som med så många andra vandringar denna sommar så  var hela detta området helt fantastiskt. Inte en enda dålig vy åt vilket håll man än kollade.

Precis som när vi kom upp så fick vi se utsikt, vattenfall och berg. Kan en vandring bli bättre kan man ju undra?

Har du gjort någon vandring denna sommar som var helt otrolig?

Tälta i Chequamegon National Forest

Tälta i USA

Memorial Day Weekend

Tälta

 

Äventyrs Tisdag

Memorial Day

    Memorial Day är en stor dag här i USA, då man hedrar och tänker på de som har förlorat sina liv i den amerikanska armen. I Alaska så brukade vi alltid åka på något litet äventyr just denna helgen, eftersom det alltid lyckades bli en långhelg på ett eller annat sätt. Nu kände jag att W och jag hade varit lite dåliga på det på sistone så vi åkte iväg på en liten roadtrip norrut. 

 
 

North Woods

    Vi körde ca 5 timmar norrut, ungefär 450km tills vi kom fram till Chequamegon-Nicolet National Forest, världens mest komplicerade namn att uttala, tills någon säger hur det uttalas för då blir det genast lite lättare :) Den här långhelgen innebar ju förstås att vi inte var ensamma på vägen, utan det var ganska mycket trafik precis utanför Madison, men ju längre norrut vi körde desto mindre trafik blev det. Det verkar ju som det är något universellt över det, det där med att trafiken blir glesare norrut.. 

 
 

Tälta

    Mycket folk på vägarna kan ju även betyda att diverse tältplatser redan är tagna då man kommer fram. Jag försökte att boka en tältplats innan vi åkte, ungefär 2 dagar innan, men det gick inte, tydligen så måste man veta redan flera dagar innan att man ska tälta för att kunna boka en plats på nätet. Annars så finns det ju även "först till kvarn" platser, men de är ju som sagt först till kvarn. Här i USA finns det något som heter dispersed camping, de gäller tex i dessa National Forests och innebär att man får tälta på andra platser som tillhör National Forest så länge man inte är i närheten av en camping plats, eller någons privata boende. I Montana och Alaska är det här ganska enkelt att hitta, men i Wisconsin upptäckte vi att det faktiskt inte riktigt finns sådär värst mycket småvägar där man skulle kunna testa dispersed camping. Vår absoluta nödlösning fick ju vara att sova i bilen om vi inte hittade något. 

 
 

Chequamegon-Nicolet National Forest

    När vi kom fram till en av de campingplatserna jag kollat på under bilresan så valde vi att köra höger och följa "loop 1", och där fick vi jackpot. En tältplats stod där helt tom precis vid en sjö och bara väntade på oss. Sån himla tur sådär fem på eftermiddagen en lördag under en långhelg. W åkte och cyklade lite och jag satte upp tältet. 

 
 

Fästingar!!!

   Det var så varmt denna helgen, blandat med lite regn då och då, så det blev väldigt fuktigt och klibbigt. Medan jag satte upp tältet såg jag en liten insekt på marken som jag inte hade sett på flera år, såpass att jag inte riktigt visste om det verkligen var en fästing eller inte. Jag dödade den och sparade den så W också kunde identifiera den. Jo, W instämde, detta var minsann en fästing. Och så började vi leta fästingar på W som precis cyklat i tätt buskage. Jepp, här fanns det garanterat mycket fästingar. Jag tror vi tog bort ungefär 50 fästingar totalt under hela helgen. Vi fick en väldigt trevlig helg ändå, med massa god mat och mountain biking. 

 
 

    När var du och tältade sist?

 

Falsk Vår i Wisconsin - En Vandringsupplevelse

 

Äventyrs Tisdag

    För ett par månader sedan så hade vi helt otroligt väder, det blev jättevarmt helt plötsligt, från kanske minusgrader till nästan 12 grader C. Vi bestämde oss för att åka till Devils Lake State Park, där var jag ju i somras på en jättevarm dag. Devils Lake State Park ligger bara en timme ifrån Madison, så det är nog därför den är så populär på sommaren, det och det faktum att det är en stor sjö som man kan bada i förstås. Det är nästan ingen som besöker parken på vintern, alltså jämförelsevist. Precis som namnet avslöjar så kretsar parken runt en stor sjö men jättefina klippor på två olika sidor av sjön. Det går att vandra runt hela sjön eller att göra lite längre och kortare turer än så. 

 
IMG_4675.jpg

-Våra fötter sjönk ned i den blöta snön

medan vi började vandra på "the Grotto trails"

 

    Vi bestämde oss för att ta leden som skulle gå emot "the Balanced Rock", som är en populär destination på sommaren. Våra fötter sjönk ned i den blöta snön medan vi började vandra mot "the Grotto Trails", inte tillräckligt för att vi skulle bli blöta, men tillräckligt för att lämna ett djupt spår efter oss. Vi fortsatte vandringen och genade över stenar snett uppåt för att ta oss till vandringsleden som tog oss uppför åsen. När vi började vandra uppför så blev det helt plötsligt väldigt isigt, och jag tänkte att stegjärn hade kanske inte varit helt fel här. Delar av leden var stora stenar som brutits loss från berget av så kallade frostsprängningar under vintern, ungefär så som vi såg det nu, med snö som smält och bildat vatten som sedan frusit till is och lyckats bryta loss stora stenbumlingar. Andra delar av leden var som fina trappor. När det blev brantare och brantare undrade jag tyst för mig själv hur vi skulle kunna ta oss nedför detta isiga berget.    

 
 

    Vi fortsatte att gå på åsen, genom de olika stenformationerna, och mot den leden som tog oss genom lövskogen. 

 
 

    En av mina personliga mål med denna korta vandring var att få se "the Balanced Rock" och ta lite kort där, i somras var det ju så mycket folk där. Då vi närmade oss den leden som skulle ta oss ned till denna sten så möttes vi av is, isstig för att vara mer specifik. Jaha tänkte vi, och så stod vi där ett tag och tänkte oss för, för om vi beslutande att gå nedåt mot stenen skulle det vara nästintill omöjligt att komma tillbaka upp eftersom hela leden där var som täckt av is. Men vi visste även inte alls om det fortsatte vara isigt längre ned eller om vi skulle kunna fortsätta att vandra bortanför stenen. Vi bestämde oss för att gå ändå. 

 
 

    Delar av denna väg var väldigt isig, så pass isig att vi valde att glida ned på baken för att vara på den säkra sidan :) Dessa frostsprängningar (eller taluskon som det faktiskt heter på Svenska) runt sjön är så coola, massa stora stenar att klättra på om man känner för det. Då vi kom tillbaka till parkeringsplatsen så hade det redan hunnit bli kolsvart! 

 
 

    Jag antar att Wisconsin faktiskt inte är så tokigt ändå. Denna staten växer verkligen i mina ögon, det finns många platser man kan åka till relativt enkelt. Har du någon favorit plats i närheten där du bor?

 

Ensam i Öknen - Vandring i Nationalparken Canyonlands

 

Fredags Tillbakablick

Roadtrip

    För ett par år sedan så åkte W och jag på en roadtrip. Vi började i Bozeman och körde söderut, mot Canyonlands och Las Vegas. Vi körde förbi utkanten av Yellowstone, förbi de stora bergen the Tetons, och fortsatte in i öknen. Jag hade ju aldrig sett något liknande i hela mitt liv när den där öknen uppenbarade sig.  Rutten såg väl ungefär ut så här:

 
 

Canyonlands, Island in the Sky

    Som jag nämnde tidigare hade jag aldrig sett något annat landskap som liknande det vi såg runt Canyonlands. Oftast så gör vi våra resor runt jul och nyår, det är väl då vi har tid, eftersom fältarbete oftast tar upp hela sommaren. Vintern är enligt mig den bästa tiden på året att besöka Nationalparker, eftersom så få människor vill göra detsamma. Precis som vanligt så lyckades vi pricka in den kallaste perioden i mannaminne för just Canyonlands och Las Vegas, något som alltid hände då jag bodde i Alaska. Canyonlands och dess röda stenar är dock helt fantastiska, även då det är kallt, kontrasten mellan rött och vitt, och alla dessa stenpelare mot det annars så platta landskapet skapar ett landskap som är utan dess like. 

 

-Så fort mörkret föll over oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått

 

Iskalla Nätter

    Det verkade som att vi var de enda som tältade i Canyonlands, ja alltså det är väl inte så många som kanske är lika galna som oss. Det fanns lite andra människor i parken under dagen förstås, men så fort mörkret föll över oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått, var vi de enda människorna kvar i parken. Temperaturerna sjönk ned emot -20 till --30 grader, och eftersom det redan hunnit bli så mörkt bestämde vi oss för att sova i bilen. Det var en av de absolut kallaste nätterna i hela mitt liv, fast jag hade en sovsäck som har funkat bra i kallare temperaturer så frös jag så himla mycket. Tror att det främst beror på att bilen i sig leder kall luft mer än vad det gör då man sover i ett tält.

 
 

Murphy Trail

    Vi valde ut en väldigt kort vandringsled som verkade väldigt enkel. Det fanns absolut ingen annan där, vi var helt ensamma. Under dagen så blev det ju varmare förstås, vi vandrade i slutändan utan jackor, men med vantar och mössa.

 
 

National Parker bli mer och mer populära

I Januari 2013, då när vi campade i Canyonlands, så var de totala antalet campare i tält enbart 90 personer, och antalet besökare till Canyonland var 3617 personer. I Maj 2013 så är de totala antalet besökare 75000 så en hel del fler besökare under högsäsongen jämfört med lågsäsongen förstås. Under de senaste åren så har antalet besökare till national parker i USA ökat dramatiskt. Men den andelen av besökare som ökat i parken är medelålders vita män, vilket kanske inte riktigt var exakt den gruppen av människor jag tänkte mig. I Maj 2016 så var antalet besökare upp e i 128000, en hel del fler än i 2013. Kan du gissa vilken nationalpark som hade flest antal besökare i år? Jag kan ge dig en ledtråd, jag har själv aldrig varit där, du kan läsa svaret längst ned på sidan. 

 
 

Den mest besökta nationalparken i USA

    Så, vilken nationalpark i USA hade mest besökare 2016? Great Smoky Mountain National Park. De hade totalt 11 miljoner besökare 2016. Yellowstone National Park hade enbart 4 miljoner, och Denali hade bara drygt en halv miljon.

    Kommer du besöka några av de här parkerna i år?